Både åklagare och försvarare var överens om att Ragnar Nilsson, 21, skulle dömas till vård och inte till fängelse. Detta då Ragnar Nilsson har erkänt morden och då det rättspsykiatriska utlåtandet visat att han lider av en allvarlig psykisk störning.

Och det tog bara 20 minuter för domstolen att meddela sitt beslut: rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vilket innebär att det kommer att krävas både läkarintyg och domstolsbeslut för att han ska bli fri.

Det var en dämpad Ragnar Nilsson som i går tog plats i tingssal 1. Under tiden åklagaren läste upp åtalspunkterna och gärningsbeskrivningen satt Nilsson och stirrade stint framför sig. Det var först när åklagaren bad honom att berätta hur det gick till när han begick morden, som känslorna kom fram.

– Jag har ju berättat det förut. Varför måste jag säga det igen?

– Ja, rättegången fungerar så, förklarar åklagaren Bertil Månsson.

Men Ragnar Nilsson kan inte förmå sig att berätta. Han sväljer upprepade gånger, suckar och tar sats, men det kommer inga ord. Det är som om de fastnar i halsen på honom och åklagaren måste till slut försöka dra svaren ur honom. Då brister det för Ragnar Nilsson:

– Mår du bra av att höra det här, du har ju ingen jävla respekt alls, skriker han med halvkvävd röst och snyftar till.

Han måste lugnas ner av sin advokat innan förhöret kan fortsätta. Ragnar berättar sedan fåordigt och med stor svårighet om hur han först knivhögg sin bror i hallen och sen högg ner sin syster i vardagsrummet. Om hur han släpade ner dem till källaren och gömde dem under sängen.

– Jag ville inte att de skulle synas.

Han berättar vidare om hur "alla telefoner" sen börjat ringa och att han då förstått att Mats Berglund var på väg. Och att han då tog på sig handskar, greppade en nyslipad yxa och satte sig för att vänta på Mats på altanen utanför huset.

Han berättar om hur han efter att ha släpat ner den döde Mats från gården till källaren, går tillbaka och hugger sina syskon med yxan en gång var. På frågan om varför svarar han:

– Om någon hade skadat mig så, så hade jag inte velat leva vidare.

När åklagaren ber honom berätta varför han begick morden, svarar han:

– Jag vet faktiskt inte. Eller, jo det gör jag, jag ville hämnas på Mats.

Och så beskriver han hur han sedan han var barn har känt sig illa behandlad av sin dåvarande styvfar Mats Berglund, och hur han nekats att flytta till sin biologiska pappa fast han ville. Att tankarna på att "ge igen" har kommit och gått sedan han var barn.

– Har du grubblat även på att döda barnen en längre tid, frågar åklagaren.

– Kanske. Men när man tänker på en sån sak så är det som att man inte vill tänka det, svarar Ragnar.

Sen försöker han beskriva hur han ser på morden nu efteråt.

– Jag tycker inte att jag är någon mördare. Det känns inte så. På nåt sätt så har jag svårt att tro på allt det här. Det känns inte sant.

I rättssalen fanns inga av de anhöriga på plats. Barnens och Ragnars mamma befinner sig på okänd ort och företräddes av målsägandebiträdet Cilla Lindahl, som förklarade mammans inställning:

– Hon har inte begärt något skadestånd, eftersom hon anser att Ragnar har gjort det här på grund av att han här sjuk. Och hon vill finnas tillhands för honom och hjälpa honom att återanpassa sig till samhället. Men hon biträder åtalet för att Ragnar inte ska tro att han kan slippa undan sitt ansvar.

De övriga två målsäganden, Mats mamma och syster, satt med i tingsrätten, men följde den från ett annat rum. Deras målsägandebiträde Johan Lavås berättade att både Mats mamma och syster har blivit sjuka efter händelsen och de yrkade 75 000 kronor i skadestånd vardera. Något som Ragnar Nilsson inte motsatte sig.

Rättegången var beräknad till 8 timmar, men redan efter 7 timmar var det klart och tingsrätten meddelade då sin dom.

Ragnar Nilsson kommer att sitta kvar i häktet tills domen vinner laga kraft.