När vi träffar Tamaraw på ett lokalt café, äter de räkmackor och dricker kaffe och firar samtidigt några av medlemmarnas nytagna körkort. Körkorten hoppas bandet ska hjälpa dem att spela i andra städer.

Hur skulle ni beskriva er musik?
(SL) - Det är väl metal Med en massa influenser.
(JS) - Det som sticker ut mest är väl metal och hardcore, men det är en bra blandning av allting.
(SL) - Det är metal, med det bästa från alla undergenrer. Tycker vi.

Vilken är "er" metal?
(JS) - Det är inte töntig metal där vi ska leka jättecoola och slänga upp djävulshorn och sånt, vi har även - tycker vi själva - snygga grejer att blanda in.
(JS) - Vi är inte instängda i någon liten ram där -Nej, nu ska vi bara sjunga om Satan-, utan vi tar det som låter bra.

Var det slumpen att det blev just metal?
(AE) - Nej, alla har ju lyssnat på det och varit med i metalband tidigare.
(SL) - Medan man fortfarande utvecklas i sitt gitarrspel, då ligger rockgenren närmast. Det är väl en ganska naturlig utveckling för ett nystartat band att man kör typ Metallica. Och sen ur Metallica skapas det något eget.

Krävs det självdistans för att spela metal?
(AE) - Ja.
(JS) - Man får inte bli så instängd i det här att alla ska ha långt hår och läderjackor. Jag har alltid haft känslan att om riffet är bra så tar vi det. Sen har det bara råkat bli metal.

Finns det några fördomar om musikstilen?
(RL) - En massa, att alla hårdrockare är långhåriga vildar som bara är dumma
(SL) - Och dricker öl varje dag.
(JS) - Säger man att man gillar hårdrock, och nån ser på en att man har bandtröja och långt hår - då är det första man får höra att de tycker man är dum i huvudet.
(SL) - Eller att man är sluskig och orakad. Och att spelar man hårdrock, ska man vara tuff, man ska vara stenhård. Det är inte vi, vi är riktiga fegisar allihop. Riktiga mjukisar.

De kämpar tappert mot klyschorna, Tamaraw. Trots att långt hår är närmast obligatoriskt inom genren var det länge bara Joakim som inte var kortklippt men sedan ett par veckor är han också snaggad.

Bandnamnet har också varit ett problem. Tidigare hette man Bloodscribe - ett namn som kom till som ett sistaminuten-val innan en spelning och killarna ansåg hela tiden att metal och "blood" i namnet var på gränsen till för klyschigt. Nya namnet Tamaraw däremot, är lånat från ett filippinskt nötkreatur (bubalus mindorensis).

I vilket sinnestillstånd skapar ni bäst musik?
(RL) - Jag tycker man ska vara på bra humör. Man behöver inte vara jätteglad, men det ska vara så att man är lite positiv.
(JS) - Man måste vara inspirerad. Jag kan se en video med en kille, typ ett favoritband, när de är i studion eller någonting, och tänka -åh, fan vad kul- och sedan ta upp gitarren och spela.

Bidrar humöret till låten?
(AE) - Om jag är förbannad på något, då skriver jag om det. Det blir inte så mycket glada texter. Jag är ganska arg.
(SL) - Den här sortens musik har alltid byggt på att man ska vara sur på någonting.
(AE) - Ja, precis. Jag kan inte sjunga om kärlek, det känns lite fel. Det [musiken] blir för lite aggressivt på något sätt.
(JS) - Musiken är aggressiv för vi spelar ju sånt, så då blir det inte så mycket att tänka på.
(SL) - Det är mest bara att flyta med. Vara arg tillsammans med oss.
(JS) - Fast vi är ju aldrig arga egentligen, vi har ju skitkul när vi spelar - skämtar och så.

Vilken relation har ni till varandra?
(SL) - Vi har sovit ihop några gånger.
(JS) - Nu under demoinspelningen till exempel, slaggade jag, Anton och Rickard i Sebs föräldrars säng.
(SL) - Vi gillar att dejta varandra på pizzerior också.
(JS) - Nej, alltså vi är väldigt bra vänner.
(SL) - Man bygger upp ganska starka band när man spelar live eller spelar in. Det är alltid en speciell bandkänsla.

Hur tror ni uppväxten i en småstad har påverkat er musik?
(SL) - Jävligt negativt.
(RL) - Det är ju lite synd att det inte är en större stad, det finns ju sämre möjligheter här.
(JS) - Det är inget man riktigt tänker på när man spelar, förutom att det kanske är lite lite folk när vi gigar. Det är väl bara att det finns mindre möjligheter.
(RL) - Det finns ju jättemånga småband, men det blir aldrig så mycket mer än så. Det är inte många som går vidare härifrån.

Här följer sedan en lång diskussion om vilka band som kommer från Örnsköldsvik, och huruvida dessa band faktiskt kommer därifrån på riktigt eller om det bara är vissa medlemmar. En hel del namedroppande blir det.

(SL) - Vad var det jag skulle säga? Jo, att det finns många småband i Ö-vik, men jag tycker personligen att intresset för de här småbanden är jävligt litet. Om det arrangeras något med de nyaste lokalbanden så kommer det typ fem personer - deras polare.

Hur seriösa är ni?
(JS) - På vilket sätt?
(SL) - Inte alls.

Har ni några högtflygande planer eller gör ni det mest på skoj?
(AE) - Vi vill ju komma någon vart med det...
(JS) - Vi snackar om att skaffa något så att vi kan köra till Umeå och Sundsvall och spela. Nya demon har vi skickat runt till folk för att bli hörda.
(SL) - Du måste nämna det, vi har en ny demo ute. Finns på Myspace.

När skulle ni säga att ni har lyckats?
(AE) - När vi får headlinea en spelning på Ullevi. Fullsatt.
(JS) - Ja, men jag skulle säga så här, att när man kan ha ekonomiskt oberoende...
(SL) - Jag tycker ni har höga mål. Jag säger mer såhär: Det finns ju många steg i att lyckas. Första, tycker jag, det är ju att få släppa en skiva och tjäna tio spänn på den. Då har jag lyckats i alla fall.