Rumänienresa gav nya perspektiv
Relaterat
"I början var det svårt att anpassa sig, man grinade typ när man fick se misären, alla förfallna hus", säger Jennifer Moberg.Bild: Kristoffer Forsberg
Bild: Kristoffer Forsberg
Bild: Kristoffer Forsberg
Bild: Kristoffer Forsberg
En vecka fick de spendera i Rumänien, Jennifer Moberg, Ebba Gjerswold, Madelene Pettersson, Amanda Nygren och Erika Edin, som alla fem studerar årskurs tre på Nolaskolan. Orsaken till resan var deras projektarbete: att samla in material om organisationen Caminul Felix familjebyar, för att sedan kunna sprida informationen vidare till skolor runt om i landet.
Tanken är att man ska visa för folk att pengarna de skänker faktiskt kommer till nytta.
– Det var en upplevelse, verkligen en kulturkrock. Vi fick ut mer än vad vi förväntade oss, berättar Jennifer, och fortsätter:
– I början var det svårt att anpassa sig, man grinade typ när man fick se misären, alla förfallna hus. Men man anpassade sig ändå rätt fort.
Under de första dagarna fick de mycket hjälp, och fick ett schema att följa.
– Vi fick se grottor, träffa förståndshandikappade barn och besöka en kyrka. Det var två familjebyar vi åkte emellan, och i dem fick vi leka med barnen, berättar Madelene.
Hon berättar vidare om ett hantverksprojekt vid namn Sunflower design, där barnen fick lära sig hantverk, sy kläder och engelska.
Men allt var inte lika positivt. Värst var, menar Madelene, kontrasten mellan fattiga och rika, och de många hus som påbörjats men aldrig slutförts. Jennifer fyller i:
– Det fanns så mycket gatufolk. Värst tycker jag var romerna som levde på soptippen, sättet man stött ut dem ur samhället. Där bodde elva familjer på soptippen, i små lådor som hus.
Ebba fortsätter:
– En del av bidragen går till att köpa mat till romerna på soptippen.
Det bästa med resan var tankeställaren de fick, medger de.
– Gapet mellan fattiga och rika fick en att tänka efter, säger Madelene.
– Sedan fattar man inte hur folk kan vara så goda som föräldrarna i familjebyarna. De tar på sig 15 fosterbarn, och har dessutom redan tre biologiska. Dessutom skjutsar de barnen fram och tillbaks, till kompisar och så vidare.
Vad tar ni med er från denna resa?
– Att vi ska vara tacksamma för det vi har. Alla våra problem verkar så små nu.































































































































