Anna är en av de som ligger bakom vad som verkar vara en växande gatukonströrelse. Vi träffar henne i stan. Hon guidar oss runt stadskärnan, pekar på ställen där gatukonst sitter och berättar. Bland annat vad begreppet gatukonst innebär för henne.
– Allt som gör staden finare. Inte alltid grafitti, mycket av det är fult. Gatukonst kan vara allt möjligt. Någon som pratar eller sjunger. Egentligen allt som kan få någon att tänka efter. 

Varför sysslar du med det?
– Jag är väldigt pysslig men inte så bra inom kultur överhuvudtaget. Jag är bra, men bara medelmåttig. I gatukonsten får man göra sin egen grej, det behöver inte vara super. 

Vad vill du säga med dina verk?
– Det beror på mitt humör. Antingen få folk att skratta, eller väcka en politisk fråga, eller hårdtänka. Eller så kan jag bara se en ful vägg och vilja göra den fin. 

Hur började du med det?
– Det började med att jag verkligen ville ha kontakt med en oldschool-kille. Han brinner verkligen för hiphop, och jag tyckte han var så himla cool. Men jag kände inte att jag hade något att komma med, så jag började med grafitti. Han har verkligen visat och lärt mig hur det ligger till. Sedan har det utmynnat till något jag brinner för. Det är en verklig adrenalinkick att göra det på vintern. 

När sätter du upp dem?
– På nätterna. Jag föredrar vardagar och sommaren. Det är mer folk på helgerna, men samtidigt har jag inte riktigt möjlighet att göra det på vardagarna. Sommaren är bättre än vintern, för på vintern får man värk av kylan, sjukt ont i fingrarna, kan man ha i flera dagar efter. 

Hur får du inspiration?
– Från matematik. Geometri, formler, tal, siffror, skuggor... och psykedelisk musik. 

Vad tror du är den generella uppfattningen om det du gör?
– Helt klart att det är fult, klotter, att det inte ger något och att det är dumma ungdomar som inte har något annat för sig som sysslar med det. Verkligen en negativ uppfattning. Och straffen är hårda. 

Vad tycker du om de som är negativa mot det?
– Man får ju ha sin egen uppfattning. Jag kan själv vara negativ till grafitti. Det gäller bara att ha öppna ögon och inte vara nedvärderande från första början. Folk ser bara negativt, men man får verkligen en annan uppfattning när man väl har börjat, man ser det med andra ögon. 

Vad blir nästa verk?
– Just nu håller jag på med en stencil som kommer att bli jättestor. Och små verk, som till exempel stickers, det sätter jag upp varannan dag. Men nästa stora verk blir nog en busskur. Det vore sjukt nice, chockerande. Jag blir glad av bara tanken.