Tobias Barenthin Lindblad är förutom graffitimålare och grundare av tidningen Underground Productions även guide på Stadsmuseets gatukonstvandringar.
– Finns det något konstbegrepp alls? säger Tobias när han får frågan om han ser gatukonst som konst. Han fortsätter:
– Eftersom att det är figurativt så skulle jag nog mer klassa det som design. 

Tobias menar att gatukonst är väldigt accepterat bland folk i dag.
– Medborgare har väldigt lite problem, gatukonst är uppskattat eftersom att det är så lätt att förstå. Men de tekniska nämnderna är kluvna, och är rädda för att alla ska börja göra det, att samhället ska braka ihop. 

Om man bortser från grafitti så anser han att gatukonsten är en samling tekniker som inte måste uttrycka något speciellt för att vara just gatukonst, det är mer placering som avgör.
– Jag tycker att gatukonsten är en möjlighet för oss alla att kunna vara delaktiga i vår fysiska miljö. På så sätt styr inte bara experter hur det offentliga rummet ska se ut, utan även vi. Det är viktigt. Ungefär som att inreda sitt hem. 

Tobias förklarar varför man i detta fall ska bortse från grafittin:
– Grafittin skiljer sig från gatukonsten på så sätt att det är en egen estetik. Det krävs kunskap av läsaren för att förstå. Men det behövs inte för gatukonst. 

Han menar att det oftast är yngre människor som sysslar med gatukonst, kanske oftare killar än tjejer, och oftare folk i stora samhällen där det går att vara anonym. Ännu hellre utomlands.
– Det är mer accepterat där, Sverige och Finland är rätt extrema när det handlar om vad man får och inte får göra i det offentliga rummet. I Sverige råder ett principiellt villaideal. Städer är till för att se fina ut här, inte för att folk ska röra sig. 

Är gatukonst något vi kommer att fortsätta se på gator och torg tio år i framtiden?
– Det tror jag absolut, enda sättet att få bort den är att införa en totalitär regim med hårdare straff så att folk helt enkelt inte vågar hålla på med det. Gatukonsten hänger ihop med demokratin.