På frågan vem hon ser framför sig när hon tänker på sig själv som tonåring, svarar hon:

– En trygg och glad tjej som redan då ville lägga mig i framtiden och var väldigt engagerad, men jag blev inte politiskt involverad förrän jag var 23 år. I skolan fanns det stor orättvisa i form av mobbning. En gång fick jag nog när jag såg en klasskamrat som blev mobbad så jag gick fram, höjde rösten och sa att nu får det vara nog, punkt! Vid inkallade till rektor Hilding Eriksson efter incidenten fick jag stort stöd, då han tyckte att det var bra att jag reagerade istället för att hålla känslorna inom mig.

Vilket år från tonåren minns du mest och varför?

– 1966 (13 års ålder, reds.anm.), året då jag började sjuan på Bjästaskolan. Jag kommer speciellt ihåg den första skoldansen. Det var elevrådet och några föräldrar som arrangerade och skolans gympasal var platsen för tillställningen. Det var riktigt kul att få dansa pardans hela kvällen, det enda krångliga var att få skjuts från Överå, där jag bodde, till dansen, men det löste sig.

Vilken musik spelades mest på din stereo?

– Jag lyssnade mest på jazz. Ella Fitzgerald och Duke Ellington var två favoriter. Vi hade ingen stereo men väl en lite knastrig bandspelare där vi spelade ”Petter och Frida”. Ulla-Britt och min syrra Gudrun lärde mig dansa. Vi brukade dra ihop ett gäng och åka till danserna på Geneskolan. Vilket äventyr! Sedan lyssnade jag mycket på Beatles förstås (Elvy börjar sjunga på ”Yesterday”). Jag kommer ihåg när min syster kom hem med en kille som var så lik Ringo Starr! Han var så snygg, hade samma frisyr och allt. Vi hängde rätt mycket med ett band som kallades Mats-Tommys och vilka vi följde på spelningar och tjoade och tjimmade.

Vilka förebilder och idoler hade du?

– Min mamma, syster, men framförallt vår skolvärdinna på Bjästaskolan, Asta Lindell. De lärde mig att jag kan, vill, duger. När jag var mindre hade jag nästan inget hår, något som gjorde mig rätt knäckt, men när håret kom så kom självförtroendet med det. Asta brydde sig väldigt mycket och var min förebild i den lilla världen. Längre fram skulle Olof Palme bli min politiska förebild.

Vad gjorde du en typisk helg?

– Då tog jag min cykel och for ned till Grindnäset och åt en potatisbakelse, drack Portello och lyssnade till Pat Boone från jukeboxen. Lördagen var festdagen, fredagen varva ned och söndagen varva upp. Men när man gick på gymnasiet och hade kille så träffade man mest honom på helgen. Jag kommer ihåg första förälskelsen från Bjästaskolan. Då undrade man om han hade rast samtidigt. Skulle han stå där nere? Det handlade mest om blickar, om att hålla hand och om han kastade en snöboll på mig så gjorde det ingenting.

När du skrattar ihop med en kompis och säger "minns du..." Hur lyder resten av den meningen?

– … när vi fick sitta i bagaget då Benka skjutsade hem oss i sin pappas bil.

Hur upplevde du högstadiet och gymnasiet?

– Som en mycket rolig och stimulerande tid.

Vem var du i kompisgänget?

– Jag var en trygg och lyssnande kompis. En kompis som fanns till.

När förlorade du oskulden?

– Det är något som jag vill hålla för mig själv. Det är en sak mellan mig och honom.

Hur upplevde du alkoholdebuten?

– Jag smakade på vinet under avslutningsmiddagen efter gymnasiet. Under tonårstiden sa alltid mamma att jag skulle komma hem vad som än hade hänt. ”Hej då, ha det så roligt, jag litar på dig!” Just det där sista etsade sig fast i hjärnan. Jag ville inte göra henne besviken. Men som vuxen har jag varit kraftigt berusad flera gånger, men aldrig i offentliga sammanhang. Det fungerar inte om man vill vara en förebild.

Under tonåren, vad var din första stora lärdom?

– Ser du något som är fel, en orättvisa, så säg ifrån – bidra till förändring. Omöjligt finns inte, om man vill ha någonting måste man engagera sig.

Vad tror du skiljer din egen tonårstid från den som unga har i dag?

– Det var lugnare när jag var tonåring, pressen är större i dag, det är en stressigare tillvaro. Fler blir erbjudna droger. Jag har aldrig tagit narkotika själv, men en gång när jag var i Stockholm med Marita Ulvskog (före detta kulturminister, reds. anm.) såg vi en man som låg utsträckt vid en av ingångarna till Centralen. Jag trodde att han var sjuk och gick och frågade om jag kunde hjälpa honom, men då fick jag antagligen honom att komma ur sitt rus. Jag har sett droger i Örnsköldsvik också. Det är ett problem och något som måste belysas.