Johan Anderblad har varit programledare för Bolibompa i nitton år. Han älskar Doktor Snuggles och signaturmelodin till Kalles klätterträd, men håller ändå inte med om att barnprogrammen var bättre förr. 

Johan Anderblad har sett alla - alla - avsnitt av barnprogrammen sedan han började på Bolibompa år 1990. Han förklarar att de alltid är "som en ram" för hur programmet ska se ut i övrigt. Allting som görs mellan programmen, som man kan tro är improviserat, är noga iscensatt med tema utifrån vad som precis visades.

Han tycker att de barnprogram som sändes för tio, femton år sedan, inte är bättre än de som sänds nu. Han anser att det fanns bra program då och det finns bra program nu. Det som Johan tycker utmärker ett bra program är udda karaktärer, en stor skopa humor och framförallt allt att de är fantasifulla. Ett enkelt koncept kommer man långt med och så även en bra skådis.

Att hålla humöret och "fasaden" uppe under inspelningarna, har han inga problem med. – Det är det lättaste som finns faktiskt. Man blir så laddad precis innan direktsändning och snacka om adrenalinkickar! Självklart har jag gått till studion och varit på jättedåligt humör, men i och med att jag kommer till jobbet blir jag glad igen.

Om du fick bestämma ett program från förr som skulle visas igen, vilket skulle det vara?
– Jag kan inte komma på något speciellt program, men Jul i Kapernaum skulle jag vilja se igen. Jag gillar de olika sidohistorierna och de underliga karaktärerna. Jag jobbade mycket under den tiden och öppnade bland annat luckorna för den julkalendern. Så jag antar att det har lite med det att göra, haha.

Hur ska en bra signaturmelodi helst vara för ett program och vilken signaturmelodi går du runt och visslar på?
– Som Doktor Snuggles! Jag har visslat på den hela lunchen faktiskt. Den ska passa ihop med programmet framförallt. Jag tycker att det är bäst med riktiga instrument, istället för något som gjorts av en person på en dator. Till exempel som i Kalles klätterträd där det märks tydligt att det är riktiga instrument som använts och med en riktig människas röst på sång. Det är något som spretar ut! 

Vilket program blir du nostalgisk över?
– Även här Doktor Snuggles faktiskt. Och Balthazar! Två osannolika uppfinnare som gör helt fantastiska uppfinningar. Riktigt sköna karaktärer helt enkelt.
Och till slut: vem är du i Ninja Turtles?
– Jag jobbar på SVT! Men jag minns att de åt något konstigt på pizza. Jag är nog faktiskt ingen av dem.


Safa Safiyari, barnprogrambeställare på SVT, håller inte alls med dem som ringer och klagar över att barnprogrammen var bättre förr. Världen ser annorlunda ut nu och det är svårt att jämföra, menar han. 

Är vi 90-talister bortskämda med att ha växt upp med bra barnprogram? Eller har vi bara inbillat oss att barnprogrammen som sändes under vår barndom, var så mycket bättre än de som sänds nu? 

Safa Safiyari, som jobbar som barnprogrambeställare på SVT, däribland beställare av Bolibompa, menar att vi lever i en annan värld nu än vad vi gjorde för tio år sedan och att det därför är svårt att jämföra.
– På 90-talet fanns det inga barnprogramkanaler, medan det nu finns fem som sänder från morgon till kväll. Dessutom var det ju inte så att alla som jobbade på Bolibompa plötsligt slutade och ersattes med nya, utan vi har ju lärt oss av de äldre som jobbar här.
Han tycker det är svårt att som vuxen bedöma vad barn vill se och inte.
– Det har ringt in vuxna människor och klagat över att det var bättre barnprogram på deras tid, särskilt julkalendrar, så jag tog mig tid att kolla lite närmare på de programmen och håller inte alls med dem, skrattar Safa. 

Ja men, hur vet man vad barn vill ha då? Jo, Safa berättar att man via tittarsiffror och undersökningar har lyckats ta fram program som är eftertraktade av barn.
– Vi tycker att det är viktigt med en hög kvalité. Till exempel att barnprogrammen inte innehåller våld. Tillsammans med sina föräldrar, ser barn mycket tv där det kan förekomma våld och underliga könsroller. Därför tycker vi på SVT att det är extra viktigt att man vet var man har våra barnprogram och vad vi står för. 

På sista frågan; "vem är du i Ninja Turtles?", behöver Safa en stunds betänketid efter att vi räknat upp sköldpaddornas namn och även gett en ingående beskrivning av programmet. Till slut kommer svaret:
– Jag var nog Leonardo, men jag vet inte varför.