Med upp till femton procent av Sveriges befolkning som lever med fobier är de vanligare än vad många kanske tror. Bara på Limelightredaktionen är vi fem som har fobier för något.

Fobi för fötter: Jag tycker verkligen inte om fötter. Det har blivit bättre än förut då jag verkligen inte ens kunde nudda vid någons fot med strumpor på. Nu tycker jag bara att det är jobbigt med nakna fötter som ser orena ut, det vill säga att jag inbillar mig att de är orena. Kan vissa gånger nudda andras fötter med mina egna, men inte undersidan. Jag kan absolut inte ta med händerna under andras fötter. Det är äckligt, jag inbillar mig att svett och andra saker smittar av sig, att bakterier hoppar över. Sara Antonsson

Fobi för spindlar: Jag har spindelfobi. Och den riktiga varianten, inte att man bara tycker att de är obehagliga. Att ha spindelfobi förstör rätt mycket eftersom jag måste undvika att gå i för buskig skog vår- och sommartid och inte kan ligga och sola direkt på en gräsmatta utan måste vara "upphöjd" i till exempel en solstol. Jag känner mig också väldigt löjlig när jag stöter på min fobi i offentliga sammanhang och till exempel börjar skrika eller gråta om en spindel har krupit upp på mig, det är trots allt ett rätt ofarligt djur även om det gör mig skräckslagen. Rebecca Hallberg

Fobi för fiskar: Jag har en stark fobi mot fiskar, som startade när jag var 12-13 år. Innan dess så badade jag exakt varenda dag på sommarlovet, men nu kan jag bara doppa tårna, längre ut i vattnet än så kommer jag inte. Jag har ingen aning varför jag blev så rädd för dessa djur, men jag minns tydligt en gång då jag satt på en flytbrygga och vattnet var jätteklart. Då jag såg alla fiskar som simmade där nere blev jag sittande en bra stund, för jag vågade helt enkelt inte simma in till land. Nu kan jag knappt se fiskar utan att bli äcklad och nästan panikslagen. Och jag kan definitivt inte bada längre! När jag väl försöker så springer jag ut i vattnet en liten bit, tills jag inser vad jag faktiskt håller på med. Då får jag panik, börjar skrika och springer in igen. Det är tråkigt att ha förlorat en sådan stor och rolig del av sommaren. Men vem vet - det kanske går över? Anna Persson

Fobi för sprutor: Jag har sedan jag var liten en fobi för sprutor. Inte för att det gör ont eller för att det är på sjukhuset, utan just för själva sprutan. Att över huvud taget använda ordet spruta är väldigt jobbigt för mig och jag kan inte ens titta på en tecknad spruta utan att få obehagskänslor. Jag tror att min fobi blev stärkt när några sjuksköterskor höll fast mig, för att jag vägrade ta ett blodprov. Sedan dess har jag inte ens kunnat se på sjukhusserier på tv utan att bli illamående eller titta bort. För några år sen började jag gråta och fick nästan panik bara av tanken på en spruta, men efter en del sjukhusvistelser (hej, jag har en tendens att slå mig och bli sjuk ganska ofta) har min fobi i alla fall börjat bli bättre. Julija Sidner

Fobi för spindlar: Araknofobi är en extrem rädsla för spindeldjur. Det mest obehagliga med araknofobi är just att det är så svårt att ignorera. Spindlar finns överallt. En gång befann jag mig på Apoteket, när jag plötsligt märkte att mitt sällskap pep till och viftade med handen. Jag insåg att orsaken var att hon slog bort en spindel, vilket fick mig att rysa. När jag senare upptäckte att den landade på mig drabbades jag av panik. Det hela slutade med att personalen fick komma och ta bort spindeln, för jag och mitt sällskap var i ett panikstadium och bara skrek, skrek, skrek. Anton Hörnfeldt