De råden kommer från Therése Eriksson som, tillsammans med en kompis, startat föreningen Maskrosbarn. Föreningen stödjer och hjälper barn vars föräldrar är psykiskt sjuka eller missbrukare.

Therése Eriksson vet av egen erfarenhet hur det är att växa upp i en familj som inte är som alla andra. Hennes mamma var alkoholist och manodepressiv och under hela sin tonårstid fick Therese försöka hjälpa mamman upp ur depressioner, samtidigt som hon gick omkring och var livrädd för att mamman skulle ta sitt eget liv.

Något direkt stöd från sin pappa fick Therése inte heller eftersom han också mådde dåligt över situationen. Så den i familjen som fick vara handlingskraftig var tonåringen Therese. Och även hon började så småningom fundera över om livet var värt att leva.

– Till slut förstod jag att jag hade ett val och jag bestämde mig för att jag ville leva, att jag hade rätt att må bra, sa Therése när hon nyligen föreläste för bland annat skolpersonal i Kramfors.

På gymnasiet träffade Therése Denise Madsen vars mamma är psykiskt sjuk. De förstod precis hur den andra hade det och tillsammans startade de föreningen Maskrosbarn. Från början var det tänkt att föreningen skulle vara en stödgrupp och man har också en stödverksamhet dit barn och ungdomar kan ringa eller skicka e-post.

En stor del av tiden går dock åt till att resa runt i landet och hålla föreläsningar på skolor, socialtjänstkontor och för vuxna som arbetar med barn. Och det budskap Therése vill förmedla är att barn och ungdomar måste våga berätta och vuxna måste våga fråga.

– Och det räcker inte med att fråga en gång. Man kanske måste fråga 200 gånger innan man får ett ärligt svar.

Hon anser att lärarna har en viktig roll eftersom de har möjlighet att skapa den relation som behövs för att ett barn eller en ungdom ska våga berätta.

– Alla ungdomar mår bra av att bli sedda så klasslärarna borde egentligen fråga varje elev hur de har det varje dag. Sedan gäller det att också veta hur man ska gå vidare när ungdomen väl berättar, att inte själv ta på sig ansvaret att fixa allt. Det finns nog en rädsla hos många för vad som händer om de frågar.

Therese säger också att barn och ungdomar är väldigt bra på att dölja hur de har det där hemma. De känner skam och tror att de sviker föräldrarna om de berättar.

– Jag tror att många tar på sig skulden för att en förälder inte mår bra. Om man inte har svaret på varför det är så är det lättare att ta på sig skulden själv för då tror man att man har kontroll, att det går att få en förändring genom att själv göra saker.

Hennes råd till ungdomar som har problem är att de ska ta ansvar för sig själva och inse att de har rätt att må bra.

– Det är inte själviskt att vilja må bra. Och man måste inse att man bara kan förändra sig själv, ingen annan.

Therése Eriksson är aktuell med boken ”Vi har ju hemligheter i den här familjen”, som handlar om rädsla och sömnlösa nätter, om hur det känns att inte veta vad man möter när man kommer hem från skolan, och att alltid bära en oro inom sig.