Traditionen då tomten dyker upp för att förhöra sig om det verkligen finns några snälla barn i huset, är väl i grund och botten också rätt okej. Men just tomtedelen innehåller en del strunt. Ogenomtänkta ingredienser i ho-ho-ho-receptet vars konsekvenser går vissa förbi i julpyntets hetta. Speciellt nyblivna päron som du och jag. Upplysning kolon: dina barn löper risk att bli traumatiserade och få problem med tilliten till vuxna om du inte sköter dina kort rätt.

Okej, så här är det: Tomten är e-n person. Han benämns i bestämd form. Tomten. Inte tomte. Han är den som bestämmer vem som förtjänar klappar. Det är en hörnpelare i tomtelagen, instiftat av vuxna. Ändå avkunnar samma vuxna domar helt på egen hand som fastslår att barnet plötsligt agerat dumdristigt och därmed inte får några. Helt i motsats till det som tidigare befästs som helig sanning. Att tolka saken på annat sätt än att mamma och pappa ljög från början, kör med fulspel och/eller helt enkelt utnyttjar tomten för egen vinning, är svårt. Därmed en första läxa att vuxna inte är att lita på.
Vidare ser tomten trevlig ut. Lite som han traditionellt porträtteras på bild och i filmer. Men på dagen D visar han sig i många hem (de flesta?) med förvridet, plastigt ansikte vars haka pryds av kritvit, tunn päls och två distinkta brännskador på kinderna som ska föreställa hurtig rodnad. För att inte prata om de urklippta ögonen.

Boven är de miljontals budgetmasker som slängs runt för en tjuga styck. Billig investering? Inte i barnens känslocenter i alla fall. Förresten nöjer han sig inte med att dyka upp enbart på julafton, som de vuxna sagt. Gatorna kryllar av liknande monster redan flera veckor innan sista luckan öppnas på kalendern. Där är tomten, Lisa. Och där. Och där! Om sömnstörningar inte infunnit sig tidigare på året, är december den månad jag skulle satsa mina pengar på.

När han väl står där i vardagsrummet och delar ut klappar är det, förutom den troligen förlösande känslan av att inte ha varit ett sånt där dumt barn, säkerligen också rätt förvirrande. ”Här är en julklapp till dig, Kalle... från din pappa. Och här är en från farbror Nils-Åke”. Vad hände med ”från jultomten”? Snacka om att vara inkonsekvent. Inte undra på att barn ofta blir tyst när tomten kommer - de fattar nada.

Nä, i Amerika vet de bättre. De låter tomten klättra ner genom skorstenen på natten för att tyst placera klapparna i några sockor. Sedan smyger han i väg som om inget hade hänt. Inga trauman, ingen förvirring. Kanske vissa tillitsproblem även där, men som helhet en bättre lösning. The Americanos insåg att den ärvda tomtetraditionen är helt uppåt väggarna.

Anamma the american way till jul. Nästa år kan det vara för sent.