Skogs gamla prästgård från 1917 ligger högt och med en bedårande utsikt över kyrkan och Storsjön. Den svaga vintersolen försvinner precis bortom Morgonvardsberget när vi kommer på besök, trots att klockan bara är halv två.

Men prästgården gör sig bra i det bleka eftermiddagsljuset. Huset gjorde genast också ett starkt intryck på Robert och hans fru Sarita när de tillsammans med sönerna Nicolai, sju år, och femåriga tvillingbröderna Emil och Oscar för fyra vintrar sedan först såg det som skulle bli deras nya hem.

Ett av de viktigaste kraven var att huset skulle gå att göra praktiskt för Emil som är rullstolsburen. Emil har en medfödd hjärnskada som läkarna ännu inte exakt har kunnat diagnostera. Men det handlade inte bara om boende utan även andra resurser.

– Vi har kontakt med en jätteduktig läkare vid Sollefteå sjukhus och habiliteringen fungerar mycket bra. I Södertälje lades mycket ansvar på oss, här kan vi bara få vara föräldrar och det är skönt, säger Sarita.

Fem dagar i veckan har Emil hjälp av en personlig assistent. En rullstolsramp har byggts upp till huset och på den 90 kvadratmeter stora altanen har han gott om svängrum på sommaren. Den nedsänkta badtunnan på altanen Emil gillar skarpt. Nästa år får han bättre rörelsemöjligheter inomhus då en hiss ska installeras.

Husets 470 kvadratmeter är fördelat på två våningar och en källare. I april är det fyra år sedan familjen flyttade in. När vänner och bekanta får veta att huset kostade 535 000 kronor är det ingen som tror att det är sant.

– I Stockholmsområdet hade det säkert handlat om 7-8 miljoner, tror Robert.

Men det har också investerats en hel del pengar och energi i renoveringsarbete. Köket och arbetsrummet stod först på dagordningen. Sedan följde värmesystemet, bastun och resten av huset. Robert blir svettig när han minns slitet att skrapa färg innan taket målades. Saritas pappas yrkeskunnande har kommit väl till pass.

– Han ser direkt vad som ska göras och kör bara igång. Jag måste fundera fram och tillbaka innan jag kan starta, säger Robert.

Fortfarande återstår mycket arbete. Under intervjun berättar Robert att han varit uppe till klockan halv sex på morgonen och snickrat.

– Jag skulle tro att 60 procent av huset nu är klart, säger han men rättas av Sarita som höjer till 70.

Familjen Sandström lämnade Södertälje för att de ville ge sina barn en annan uppväxtmiljö. Hussökningar på nätet, slumpen och närheten till Saritas familj i Österbotten gjorde att de hamnade i Skog. Fritidsutbudet går förstås inte att jämföra med hur det är i en stad som Södertälje.

– Men när man bor i stan och det finns mycket att göra blir man också mättad. Här, där utbudet är begränsat, har vi blivit mer aktiva, berättar Sarita.

Själv är hon ledare inom kyrkans barnverksamhet i Skogs församling. Robert är ordförande i Höga kusten hockey och i Höga kustens teaterförening som han var med och bildade.

Showgruppen Svanarna är det senaste i teaterföreningens program. Robert är en av "svanarna", en grupp män som dansar i balettdräkter.

– Nu planerar vi också för Turkisk magdans, säger han.

Den sista pusselbiten som skulle falla på plats var arbete. Från hemmet driver Robert och Sarita Svalans resor. Reseföretaget har i många år anordnat bussresor för pensionärer. De flesta uppdragen kommer från Stockholmsområdet, där man sedan länge har en upparbetad kundkrets.

– Men det fungerar lika bra när vi sitter här. Vi förmedlar och bokar nu också resor för finländska resebyråer och jobbar där även med att sälja in andra resemål än Stockholm och Kolmården, Höga kusten till exempel, berättar Sarita.

Som researrangörer gäller det att vara uppdaterad på olika resemål och därför ingår en del egna resor. Rumänien och Sri Lanka är länder som Svalans resor bekantat sig med på senare tid.

Den fasta punkten ligger dock i Skog. Att flyttlasset gick norrut har man inte ångrat en sekund.

– Absolut inte. Vi bor fortfarande i samma land, men det är som på en annan planet, säger Robert.