Dessutom skulle det förmodligen bli en skandal av internationella mått om det visar sig att hon blivit gravid före sommarens lilla bröllop. Nä, men inom ett par år gissar jag att hon och Daniel visar upp nationens nästa tronarvinge.

Oj, vad den redan uppiskade rojalistiska yran kommer att nå nya höjder. Vad blir det för sort? Vem är barnet mest likt? Vad ska han/hon heta? Hur många plus får dopklänningen? Och så vidare.

Victoria berättade nyligen att hon är kungligt sugen på att skaffa barn och det är ju bra för henne. Hon blir säkert en lika bra morsa som vem som helst. Men vad hade hänt om hon inte velat ha barn eller bara låtsas vara entusiastisk?

Jag kan inte hjälpa att tycka synd om det, vad vi får utgå ifrån, ännu ej avlade barnet. Man kan tycka vad man vill om monarkin men det finns inslag som inte är särskilt moderna, rättvisa, demokratiska eller ens humana.

Hur vettigt är det egentligen att ett ämbete ska gå i arv till den förstfödde? Vad säger att den är mest lämplig för jobbet och får han/hon ens en rimlig chans att själv bestämma? "What about the children?! Won’t somebody please think of the children!?", som Helen Lovejoy i Simpsons brukar säga. Och nu tänker jag inte bara på kommande kungabarn, utan även nuvarande och tidigare. Det kan helt enkelt inte vara kul att ha sin framtid spikad, om än att den bjuder på ett liv i lyx. Dessutom att vara påpassad av allmänhet och medierna hela tiden låter inte särskilt kul.

På med labbrocken för nu blir det ett tankeexperiment. Säg att min lilla dotter Thea, ett halvår gammal, har rätt till mitt jobb, enligt grundlagen. Hon ska alltså bli journalist. Från unga år ska hon skolas in i rollen, det blir pennor, block och rubrikboken "Där satt den" till julklapp. Hon får lära sig att passa deadlines och vara uppe sent, till tryckstart 00.30. Naturligtvis ska hon gå medieprogrammet på gymnasiet och sedan någon journalistutbildning på universitetsnivå. Hon får praktisera hos mig och vikariera när krämporna sätter åt men först när jag dör blir hon fast anställd.

Vi stoppar där för det blir bara en massa raljerande och du har ändå förstått poängen för länge sedan. Låter det som en framtid jag önskar min dotter? Nej, naturligtvis inte. Hon får gärna bli journalist men bara om hon själv önskar det. Det är ju inte ovanligt att barn tar efter sina föräldrar när det gäller yrkesval men det är ju inte samma sak som att ha ensamrätt på posten.

Jag kan bara hoppas att Thea hittar något att göra hon brinner för och blir bra på det – ja, prinsessa har hon ju tydligen fel gener för att bli (men hon är i alla fall min prinsessa) – och jag hoppas att Victorias och Daniels knodd gör likadant.