Det värsta är att "den typen av människor" inte alls innefattar mig. Jag ser framför mig hur min vän menar en tålmodig supermorsa med superkrafter som älskar att föda barn på löpande band och som mer än gärna stannar hemma i tusen år för att leka med Lego på golvet.

I sommar blir jag trebarnsmamma. Trots det har begreppet mamma alltid känts främmande för mig. Hur kan en rastlös och otålig typ som redan efter tre föräldralediga månader klättar på väggarna, vara en riktig morsa? Hur kan en person som varken leker eller bakar, går på skogspromenader, åker skidor och tillverkar egen välling, vara en riktig morsa?

De tankarna har stört mig sedan 2005. Men nu får det vara slut med det. Jag tänker inte låta att samhällets idé om hur kvinnor och män, pappor och mammor ska vara, trycka ned mig.

Överallt på bloggar och forum läser jag om mammors - observera mammors - funderingar kring mammabegreppet. Definitionen av en pappa är både bred och djup, han kan vara allt ifrån en frånvarande skitstövel till en bullbakande hemmapappa. Allt är okej. Var finns alla pappatyper, all pappaoro? Alla pappabloggar som osar av osäkerhet och ångest inför livets största uppgift?

Förra veckan fick jag träffa Sofia Rapp Johansson som skrivit två böcker om sin miserabla uppväxt. Hon hade inget skyddsnät alls, hon blev sexuellt utnyttjad av sin pappa och hennes mamma uppmanade henne att ta på sig snygga underkläder när hon som tioåring drogs iväg till mammans knarkarkompisar. Hon började själv missbruka droger men ryckte upp sig till slut och sagan slutar såvitt jag vet lyckligt. Mötet gav perspektiv: jag är nog inte så pjåkig?

I början av 80-talet kom Nationalteatern med barnteatern "Kåldolmar och kalsipper". Den går varm hemma nu. Där finns en Sjörövar-Jenny som blir så less på ungarna och karln att hon sticker iväg ut till sjöss. "Håll klaffen små ungar här är mammornas sång", sjunger hon i låten "Mammarock". "Men en mamma vill också va flippad och glad och dansa med shejker i Hyderabad. Då skall ni få skåda en overklig syn: En vrålande mamma högt uppe i skyn!"

Jag sjunger den också och ungarna tycker det är hysteriskt kul. Men den här mamman ska ingenstans. Bara till jobbet en sväng, och på krogen någon gång. Och år 2034 kanske hon får till en liten semester på någon grekisk ö med ungarnas far.