När Therese Jacobzon träffade Maria Näslund levde hon i en kärnfamilj, med en man och två barn. Uppbrottet hade kunnat bli dramatiskt och uppslitande, men så blev det inte. Tvärtom skildes Therese och hennes sambo som vänner.

– Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag är bisexuell. Det har inte varit ett medvetet drag att vara ihop med killar, jag har bara inte träffat en rätta tjejen, berättar Therese.

Hon förklarar att för henne är det människan som är viktig, att det är människan hon blir kär i, inte könet. Maria berättar att även hon varit öppen med sin sexualitet sedan länge.

– Jag var ju känd som "Nolaflatan", säger hon och skrattar. Det var jag och Eva Dahlgren, det fanns inga öppet homosexuella i Örnsköldsvik på den tiden.

De är båda i 30-årsåldern och träffades första gången när de gick på gymnasiet. När de fick kontakt igen för två år sedan var allting så självklart.

– Det blev nästan en sådan där töntig filmgrej den där gången då vi sågs, eller hur? säger Maria.

– Ja, det kändes helrätt, bekräftar Therese.

Therese flyttade in i Marias hus i Hörnett. Varannan vecka bor också Thereses barn Melwin, sex år och Noa, fem år, där.

– Det var inte så svårt att ta steget, säger Therese.

På frågan om hur man förklarar för sina barn att man, tvärtemot normen, tänker leva med en människa av samma kön, blir svaret:

– Äsch, det finns inget att förklara, det är bara att visa. För mina barn har min sexualitet aldrig varit något märkligt. De vet att jag är kär i Maria, konstigare är det inte, förklarar Therese.

– Vi har en fantastisk grund med vänner och familj, säger Maria.

De har varit öppna med personalen på pojkarnas skola. Blir det tjafs, då vill de veta det. Och de är medvetna om att det okomplicerade snabbt kan bli komplicerat. Titt som tätt stöter de själva på folks fördomar, eller fräcka rättframhet.

– Många tycker det är helt okej att gå fram och fråga hur vi har sex med varandra. Själv skulle jag tycka det var lite pinsamt att fråga ett heteropar hur de har det i sängen. Men med oss blir liksom allt tillåtet. Folk tror att Maria tänder på kreti och pleti bara för att hon är lesbisk, berättar Therese.

De senaste åren har lagstiftningen förändrats för personer som lever i samkönade relationer. 2003 blev det möjligt för samkönade par att adoptera och sedan 2005 kan lesbiska par få assisterad befruktning i den svenska sjukvården. Ifjol blev det tillåtet för homosexuella att gifta sig i kyrkan och Maria och Therese satsar på ett traditionellt kyrkobröllop nästa sommar. De längtar också efter gemensamma barn och efter en tids letande har de hittat en privat donator som är beredd att hjälpa dem.

Att de väljer bort att gå till en klinik beror på den långa kölistan.

– Heteropar går före i kön eftersom vi inte anses vara ofrivilligt barnlösa. Vi skulle halka efter hela tiden, det är nästan omöjligt, berättar Maria.

Dessutom vill de att pappan ska vara känd för barnet. Hittills har de gjort två konstgjorda befruktningar, men än har det inte lyckats.

– Folk är lite märkliga även där. De tycker att det vore lättare om Maria hade sex på riktigt med donatorn, men vilket heterosexuellt par där man inte kan få barn skulle man tycka det var okej om kvinnan hade sex med en annan man? utbrister Therese.

Planen är att Maria blir biologisk förälder och att Therese adopterar barnet sedan.

Melwin och Noa ser fram emot ett syskon. Men de allra bästa med att ha flera familjer, det är:

– Att man får ha flera födelsedagskalas, det är roligt, säger Melwin uppriktigt.