Krönika: Vuxenpoängen har bara trillat in
Häromnyssens gjorde jag ett test på internet för att kolla hur många vuxenpoäng jag skrapat ihop.
Relaterat
Se på fan, enligt testet skulle jag vara hela 43 år gammal. Men det är faktiskt en evighet tills jag fyller 43. Många, flera, ja några år i alla fall.
Testet var förstås totalt ovetenskapligt eftersom själva konceptet vuxenpoäng är på skoj. Men man börjar ju fundera. Var kom alla poäng ifrån? Är jag vuxen nu? Och vad hände med den där spänstige ynglingen och den ljusnande framtid som var hans? Finns han kvar, är han jag och tvärtom eller inte alls? Vad har hänt egentligen?
Då, på den tiden, bodde man i trånga studentrum, sunkiga källarlägenheter, på kompisars soffor eller, när det knep, hemma hos föräldarna. Förstahandskontrakt, bah, vi snackar i andra eller tredje hand här, ett par veckor i stöten. Bohaget rymdes i princip i en större bag. Eller på ett mindre släp i alla fall.
Nu står man som delägare till en jordbruksfastighet med boningshus, ladugård ombyggd till garage samt vidhängande banklån.
Då, på den tiden, levde man på studiemedel, sommarjobb och snälla föräldrar – återigen. Blev det några spänn över gick de med fördel till krogbesök eller inköp av någon obskyr platta (cd, inte vinyl).
Numera har man fast jobb som fyller på bankkontot varje månad och har till och med börjat lägga undan lite för pensionen. Annars tycks det mesta gå till blöjor, barnmat och hantverkare. Att lyssna på musik eller gå på krogen har man möjligen råd med men inte tid för.
Då, på den tiden, reste man helst mot nordväst, mot fjällen och Norge; raggade fram en bil och knökfyllde den med polare, cyklar, fiskespön, skidor, tält och så stack vi iväg på halvt improviserade äventyr.
Numera har man på allvar börjat överväga "all inclusive", det verkar ju himla bekvämt. `Nuff said.
Då, på den tiden, skulle man på något oklara sätt bli rik och berömd, eller åtminstone göra något spektakulärt, som att bli den förste bofasta på Antarktis. Bara man inte halkade in på det ack så beiga Svenssonlivet med barn, vovve och kombi.
Numera har man halkat in på Svenssonlivet med barn, vovve och kombi och inser att det finns just inget bättre än att se livet genom beiga glasögon.
Vuxenpoängen har alltså smugit sig på under årens lopp och så värst många till vet jag inte om det går att skrapa ihop. En båt och en stuga ligger högt på önskelistan men jag får vara glad om det bli en kanot och en andel i en bastu på tio kvadrat.
Annars återstår nog bara det stora klivet in i vuxenvärlden: att gifta sig.









































Kommentarer (0)