Mamma Cecilia Dragge berättar med inlevelse om hur den förändrade situationen påverkar hela familjelivet till det positiva. Andreas är mycket gladare än tidigare och det behöver inte tjatas och gnatas.

– Förr fick jag alltid fråga, har du böckerna med dig? Har du läst läxan? Det behöver jag inte längre, nu är det inget problem med att få honom till skolan. Han har också börjat få riktigt bra betyg på kurserna.

Cecilia berättar att hon var med om samma problem med bristande skolintresse hos Andreas äldre bror, som dessutom hade en viss dyslexi. Att det kändes kämpigt att lära sig rabbla årtal och glosor.

Själv gick hon grundskolan i Chile och där var det ännu mer "katederundervisning" än i Sverige. Där måste man dessutom köpa skolböcker och skoluniform själva. Sådana auktoritära skolor och pedagogik tror hon inte alls på.

Men den typen av undervisning försöker industriprogrammet undvika. Man arbetar med böcker som referensmaterial och försöker få in svenskan, matematiken och språk naturligt. Till exempel när det gäller att läsa ritningar.

– Vi diskuterade frågan nyligen på ett föräldramöte där alla var överens om att deras barn var mycket gladare nu än de varit tidigare. Vi var överens om att det är viktigt att berätta om detta utåt, att Industriprogrammet har en metod som fungerar och som andra kanske kan ta efter.

Jan Johansson är lärare i yrkesämnen. Han säger att lärarna i de teoretiska ämnena och yrkeslärarna i karaktärsämnen samarbetar mycket nära och sitter i samma kontor. Det handlar inte om vi och dem.

– Det här är en tuff utbildning, minst lika tuff som de övriga. Men det bygger på att få in olika kunskaper på ett naturligt sätt. Försöka väcka ett intresse och få eleverna att söka kunskap.

Det finns ingen speciell sal för teorin utan man kan lika gärna ha matematik och svenska vid en maskin som sittande i en skolbänk.

Samtidigt påpekar han att det inte handlar om något "flum". Industriprogrammets elever kommer att få göra samma centrala prov som övriga elever och han är övertygad om att resultatet kommer vara minst lika bra.

Hans kollega i yrkesämnen Kauko Kemppainen är av samma uppfattning.

– Det viktiga är att vi får eleverna att börja tänka och fundera.

Heike Schindelmeiser är lärare i matematik och hon är övertygad om att eleverna nu lär sig matematik på ett bättre sätt än det traditionella.

– Vi satsar också en hel del på att de ska kunna redovisa vad man gjort inför andra. Det är ett bra sätt att se om man förstått. Kan man inte förklara för andra så har man nog heller inte fattat det själv.

Det finns exempel på hur folk lär sig matematik och att svara rätt på prov utan att egentligen veta vad man gör, påpekar hon.

Svenskläraren Lars-Erik Wiberg, betonar att den nya satsningen på mer integrerat lärande egentligen är något som funnits med i skolplanen sedan 1994, men som många inte följer.

– Vi kommer också att läsa böcker, men då något som är viktigt och intresserar, böcker som eleverna känner sig ha nytta av, säger han.

Andreas Stanzés klaskamrat Markus Stattin trivs också utmärkt med det nya sättet att plugga.

– Det är mycket roligare i skolan och bättre att lära sig på det här sättet istället för att bara läsa en massa böcker.