Vår nyhetssajt allehanda.se har osat av ilskna kommentarer mot skola och rektor som inte tydligare tog ställning, mot präst och kyrka som möjliggjorde en blomsterceremoni vid skolavslutningen – och mot tidning och chefredaktör för att vi inte vaknade i tid och på grund av brister i research och/eller fel värderingar inte insåg vidden av en annalkande katastrof.
Av hänsyn till inblandade externa parter ställde jag mig inledningsvis frågan om kommentarfunktionen på de aktuella artiklarna orsakade mer skada än nytta – och om de skulle vara öppna överhuvudtaget. Synpunkter fördes fram av sansade läsare som undrade om vi inte bidrog till vreden som bara bytte skepnad; nu med Bjästa, rektor och präst i skottgluggen. Jag insåg dock ganska snart att vi genom att ta bort kommentarerna skulle sopa problemet under mattan.

Media – såväl tv som press – har ett oerhört genomslag, där har egentligen inget förändrats. Skillnaden nu är att läsarna själva ”är” media. Interagerandet är bara några knapptryckningar bort oavsett om yttrandet sker i form av artikelkommentarer, på bloggar eller på Facebook. Det går inte att prata om sociala medier som de nya medierna längre.
Och det var delvis tack vare sociala medier som Linneas antagonister lyckades få fäste i sitt budskap och lyckades knyta till sig en hord av likasinnade i en rasande takt. Väl på gemensamt forum hetsade de varandra till en situation som var vidrig och ohållbar på samma gång.
Sociala medier kräver helt nya publicistiska ansvarstaganden. Det finns nu föräldrar därute som också de bör rannsaka sig för deras barns ställningstaganden på Internet. Knappt hinner nämligen gärningsmannens hyllningssajt släckas ned innan en ny poppar upp med mängder av nya namnunderskrifter.
Örnsköldsviks Allehanda borde ha upptäckt den samlade bilden av fallet Bjästa tidigare – och agerat – det är jag den förste att erkänna. Vi borde ha kartlagt näthatet och slagit sönder det just som Uppdrag granskning gjorde. Men vi missade det.
Dock ställer jag mig aningen tveksam kring det uppenbara, närmast otäcka och anonyma hat som formligen skriks ut mot de deltagande i Uppdrag granskning i kommentarerna på allehanda.se. Har vi inte lärt oss något?

Nicke Nordmark, en av de två reportrar på Uppdrag granskning som stod bakom inslaget, har twittrat en hel del de senaste dagarna, och jag noterade två av de senaste inläggen. Nordmark skriver:
”Varför har folk sånt stort behov av hämnd? Vad har någonsin blivit bättre av det? Besinna er, tänk efter!” och ”Hoppas verkligen att alla ansvariga och Oskar och hans familj inte får fler hot och påhopp. Inget blir ju bättre av det.”
Eftersom Nordmark är en av dem i denna historia som personifierar ansvar och civilkurage får hans ord extra tyngd i sammanhanget.
Vi präglas i olika doser av självrannsakan och jag har en hel del av den varan. Därför går jag och tidningen naturligtvis inte opåverkade eller olärda ur den här historien. Och vi är alldeles säkert inte ensamma.