De hade, tillsammans med ytterligare ett tjugotal människor, tidigare kidnappats av ett hundratal beväpnade män innan de brutalt avrättades.

Tidigare samma dag hade militärens talesman och överstelöjtnant berättat att kidnapparna hade kopplingar till en mäktig lokal politiker, och att ett flertal lokala journalister och politiska konkurrenter samt en borgmästare fanns bland de döda. Sällskapet på väg till ett valkontor för att lämna in nämnde borgmästarens kandidatur då kidnapparna slog till.

Den svenske medborgaren – tillika journalisten och författaren – Dawit Isaak sitter sedan september 2001 fängslad i ett eritreanskt fängelse av den enkla anledningen att han fört fram kritik gentemot president Isayas Afworki, samt att han krävt pressfrihet och demokrati. Hemma i Sverige svävar Isaaks tre barn och hustru i ovisshet, samtidigt som de vet att det förekommer tortyr på fängelset. Sveriges oftast tysta diplomati har inte hjälpt och i dagsläget vet familjen överhuvudtaget inte när – eller om – han kommer att släppas ut.

Den 7 oktober 2006 sköts den ryska journalisten Anna Politkovskaja till döds i sitt eget hem i Moskva. Politkovskaja hade gjort sig känd för sitt motstånd mot Tjetjenienkriget, och vore det inte för henne hade vi inte vetat vad som försiggick i den tidigare sovjetiska staten där våldtäkter, tortyr och mord inte var något ovanligt. Om det inte vore för Anna Politkovskaja hade också vi fått ”sanningen” levererad av den ryska propagandamaskinen.

Dagens Nyheter har tidigare berättat, att något år innan Politkovskajas död skrev ett antal ryska officerare ett öppet brev där de utnämnde henne till landsförrädare och att sådana måste likvideras. Ett mordhot i fullt dagsljus framfört av män underordnade presidenten Vladimir Putin. Ingen, varken domstol, åklagare eller president, reagerade på detta. Försök sätta Sveriges statsminister och regering i samma situation och fundera på hur sannolikt det skulle kännas.

Politkovskaja var rädd, har det berättats. Men viljan att föra fram sanningen, att bära fram det fria ordet till dig och mig och alla andra ovetande där ute, vägde tyngre. Det tog hennes liv.

Nu på måndag den 3 maj är det Pressfrihetens dag, som vi självklart uppmärksammar. Som representant för massmedia och bärare av det fria ordet känner vi oss skyldiga att manifestera oberoendet och friheten – och att fortsätta kämpa för den. I tider när till och med svenska politiker pratar om att göra inskränkningar på medias rättigheter, måste vi sätta ned foten för demokratins skull. Vi är skyldiga Dawit Isaak, Anna Politkovskaja – och många andra modiga journalister där ute – det.