Det känns som att jag slår in varenda öppen dörr i hela landskapet när jag säger att 2011 formligen har rusat fram; ni får ursäkta det eventuella korsdraget därhemma. Vi skriver nyårsafton 2011, ett helt år ligger bakom oss och ett nytt framför, och det är hög tid att fundera på vad de senaste 365 dagarna har lärt oss.

Vi har ganska nyligen lärt oss att inte ens en vitt skrytande och pratande holländare, med väldigt tydliga drag av Bagdad Bob när det kommer till framtidsutsikter (och med väldigt kritstrecksrandiga kostymer), kunde rädda det okontrollerbart blödande Saab, och nu slåss köparna om konkursboet.

Vi lärde oss att även självaste konungen omger sig av tvivelaktiga personer. Ty oavsett om han själv har befunnit sig i "komprometterande situationer" eller inte, om han själv har skakat hand med Markovic eller annan liknande person i samhällets under värld och/eller besökt lokaler med tveksam verksamhet, så har alltså några av kungens närmaste vänner betalat stora summor pengar via prydlig faktura med moms och allt till att försöka jaga rätt på – och gömma undan – bilder som kan försätta vår konung i dålig dager.

Vi lärde oss att det tydligen är en större "bragd" när en simmare (med sedan tidigare sju individuella VM-medaljer i lång bana och sju individuella EM-guld) vinner ett VM-guld på en paradgren, än när exempelvis Daniel Sedin vinner poängligan i NHL som tredje svensk genom tiderna (alla modoiter), och således under en hel säsong straffat nordamerikaner i deras egen lejonkula under en hel säsong. Det mest intressanta här är kanske att Sedin knappt var uppe i diskussionen i förhandssnacket.

Vidare fick vi så det definitiva beviset på att Peter Forsberg, den förste svensk som lyckades med Sedins prestation ovan, till slut förlorade kampen mot "fotjäveln" och nu får jaga andra segrar.

Vi lärde oss också hur fruktansvärt sårbart ett samhälle kan vara i ett land som Norge, där ondskan och terrorn aldrig tidigare valt att slå till. Vi lärde oss i ett brutalt ögonblick att den vackraste av demokratiska rättigheters trygghet så bryskt kan sättas ur spel. Om man ska försöka hitta någonting positivt i det kompakta mörkret efter Utöya-massakern så må det vara att vansinnesdådet var så galet att inte ens extremhögern ville kännas vid det, samt att banden mellan Sverige och Norge stärktes.

Det har också än en gång stått klart att det där med tåg och tider verkar vara I-landsvärldens i särklass svåraste fråga. Detta oavsett om det handlar om att uppskatta när en räls ligger klar, eller om det gäller att rulla in på perrongen vid samma tidpunkt som man har lovat. Dessutom är stormar ena vanskliga saker att hantera.

Vidare kan vi konstatera att artikelkommentarer på nästan kusligt frekvent sätt lyckas glida in på etniska diskussioner nästan oavsett vad artikeln ifråga handlar om, samt att det lönar sig att jobba på landstinget med tanke på Sigbjörn Olofssons fallskärm och det faktum att landstingsdirektör Anders L Johansson tjänar lika mycket som Fredrik Reinfeldt.

Därför tycker jag att du ska greppa tidningspapperet här längst nere i högra hörnet på sidan, så vänder vi tillsammans blad med sikte på ett 2012 fullt av möjligheter. Gott nytt år!