Det blev annonskrocken som stora delar av Facebook, och därmed Sverige, talade om. Mittuppslaget där Tidningen Ångermanlands utrikessida föreställande det kapsejsade italienska fartyget Costa Concordia låg på den vänstra sidan, och på den högra en helsidesannons från en resebyrå i Härnösand som annonserade om – just det, kryssningar. Det ska i sammanhanget sägas att uppslaget delades på mitten av vår B-del, men lyfte du ut bilagan så var det ovan omnämnt uppslag du mötte (vilket är illa nog).

Över en natt blev alla experter på redaktionell produktion, flöden och pressetik. Jag fick mejl från Skåne med frågan hur jag som ansvarig utgivare kunde godkänna den idiotiska annonsplaceringen. Fingrarna vandrade snabbt över tangentbordet när jag formulerade svaret som bland annat ställde den ledande och retoriska frågan om han verkligen på allvar trodde att jag aktivt hade valt den placeringen. Man ska lägga band på sig när man riskerar att agera i affekt, så jag förpassade mitt mejl till utkastkorgen för några minuter innan jag slutligen raderade det helt utan att skicka något svar. Inte värt besväret.

Det är bra att folk reagerar, och självklart uppstår frågan Hur kunde det ske? Jo, så här kunde det ske: Annonsen monterades (för måndagstidningen, som avsågs) under fredagseftermiddagen, och sent samma kväll gick Costa Concordia på grund. Måndagstidningens in- och utrikessida produceras vanligtvis sent på söndagskvällen för att undvika att missa något. Vi redigerar sida för sida, inte i uppslag, och med helsidesannonsen liten och klickbar (och sedan länge monterad) på skärmen föll den i glömska och missades sedan när helheten av måndagstidningen kollades innan tryck. Tråkigt, förstås.

Vidare måste man också imponeras och förundras av den blixtsnabba digitala delningen. Jag vet hur det funkar; så snart jag såg vår krock på den första Facebookväggen insåg jag att spridningen skulle bli stor, och det dröjde inte onödigt länge innan såväl branschpress som digitala medier och Aftonbladet ville höra den frustrerade redaktörens förklaring. Men så snabbt? Fascinerande.

Vi är inte den första tidningen som gör den här typen av misstag. Det som väsentligt skiljer nu är just delningen och interaktionen med läsarna. Facebook spred uppslaget med vinden i stormhastighet. Det ger oss möjligheten till en närmare dialog med läsarna i vardagen och – som i detta fall – förstås också en ny kanal för synpunkter och kritik. Bra, tycker jag.

Det finns ändå en liten positiv omständighet i detta som är värd att ta upp; de vattentäta skotten (aningen opassande ordval här, men så får det bli) mellan redaktion och annonsavdelning. Den avgränsning som i slutänden pekar på och manifesterar vår trovärdighet som nyhetsmedium.

Missförstå mig rätt nu; vi ska ta ansvar för helheten, och inte presentera material som förvillar. Krocken mellan Costa Concordia-sidan och annonsen var ett misstag och inget annat. Men, frånsett annonskrockar och andra grundstötningar, en fri redaktion tjänar både ni och vi på. Trevlig helg!