Nej, vi är inte rädda
"… men det törs ni väl ändå inte skriva om?"
Uttrycket skrivs lite här och där i våra kanaler, exempelvis i nyhetstips och artikelkommentarer, som en svepande bisats och med tydlig adress till redaktionen om att vi duckar för både sanning och makthavare.
Min omedelbara reaktion brukar då vara: är du inte riktigt nykter?
Det är intressant. Gång efter annan poängterar och manifesterar vi vårt oberoende som den tyngsta anledningen till vår existens; hur vi har den tydliga ambitionen att främst granska vårt offentliga rum. Ändå finns det läsare som fortfarande tror att vi duckar för obekväma frågor och inflytelserika personer. Det väcker, hos mig, till slut frågan om vi verkligen har varit tydliga nog med vårt uppdrag.
Den ensamma medborgarens megafon mot stora, trögrörliga och svårtillgängliga myndigheter. Ungefär så vill vi se på vår granskande roll – och vi hoppas att ni läsare tänker detsamma. Största möjligheten att du och jag får leva i ett väl fungerande demokratiskt samhälle är att såväl privat som offentlig sektor kritiskt granskas av oberoende medier. Den primära drivkraften är inte blodtörst i att jaga offentliga beslutsfattare på flykten. Det handlar snarare om att vi vill upprätthålla ett demokratiskt samhälle, och då krävs ofta att vi riktar kritiskt fokus på de som förvaltar våra skattefinansierade kronor i olika offentliga verksamheter.
Veckans granskning av landstingsdirektören Anders L Johansson bra exempel på när en ortstidning är som viktigast. Johansson som, med sina runt 75 procents fysiska närvaro och sin månadslön på 140 000 kronor, dessutom spenderar 300 000 årliga kronor på resor i huvudsak för att ta sig mellan hemmet i Sollentuna och arbetsplatsen i Härnösand (varav nästan 100 000 bara på taxi). Samtidigt är han mer eller mindre aktiv i fyra olika privata bolag, detta stick i stäv med landstingets riktlinjer kring bisysslor för personer i chefsposition. Är det förståndigt använda skattemedel? Det lämnar vi till er själva att avgöra, vi berättar bara hur det ligger till.
Svaret på den i inledningen ställda frågan är alltså: Ja, vi vågar skriva om allt så länge det är sakligt underbyggt, pressetiskt motiverat – och gärna lokalt. Vi måste förstås göra research kring era tips för att skapa oss en helhetsbild; uteblivna publiceringar handlar aldrig om rädsla. Men absolut inget skrämmer oss från att gå era ärenden.
För att kunna fullfölja vårt uppdrag behöver vi emellertid era tips. Känner ni till missförhållanden inom offentliga sektorer såsom skola, omsorg eller vård? Barn som far illa utan relevant hjälp från vuxenvärld och myndigheter? Eller vet ni folkvalda politiker som har svårt att skilja på mitt, ditt och offentlighetens? Vänd er till oss med era tips. Vi garanterar källskydd (det är inte ens tillåtet att efterforska en källa), nyhetsvärdering och en noggrann jakt på sanningen.
Det bästa vore förstås om inga av ovanstående problem existerade, det tycker även vi. Men världen ser, å andra sidan, sällan ut fullt som vi hade önskat. Eller hur?
+
Klimatet i våra kommentarfält på allehanda.se har blivit avsevärt bättre.
-
Jag har ärligt talat lite svårt att tända till på Melodifestivalen.




















Kommentarer (0)