Näckrosen – spelmansmusikal/bygdespel

Plats: Hembygdsgårdens utescen, Bredbyn

Längd: Knappt tre timmar (inklusive paus)

Text & musik: Magnus Edholm

Manus & regi: Ingela Bohm

Produktion: Karin Jardstam

Scenografi: Hans Wikström och Mats Westman

Medverkande: Cirka 25 amatörer

Publik: 400 (fullsatt)

En efter en försvinner byns kvinnor spårlöst. Inga kroppar hittas. Dödgrävaren Skarv (Jocke Hahlin) tvingas gräva ner tomma kistor så att karlarna kan ta någon form av avsked. Prästen Laestander (Hans Wikström) hetsar upp församlingen och hävdar att den nyinflyttade spelmannen (Anders Eriksson) och hans ogudaktiga musik ligger bakom kvinnornas försvinnanden.

Vad har hänt kvinnorna? frågar sig samtliga bybor. Ligger det något i vad prästen säger? Eller har de alla gått ner sig i ån? Eller har Näcken tagit dem? Hur det än ligger till fortsätter klockare Kling (Mats Westman) träget att ringa in till nya gudstjänster och begravningar – med tomma kistor.

Hembygdgårdens utescen i Bredbyn är en smått idealisk plats för ett spel som Näckrosen. I Näckrosen varvas skådespel och drama med sång och musik. Den balansen känns väl avvägd, även om musiken får ett något större utrymme efter paus. Bland annat medverkar riksspelmannen Anders Eriksson med sin stämningsfulla fiol, och Maja Eriksson är en av dem som gör fina sångprestationer.

Bland skådespelarna sticker Mats Westmans klockare och Jocke Hahlins dödgrävare ut extra mycket. Deras dialektala filosoferande, underfundiga kommentarer och egensinniga dialoger lockar till många spontana skratt och är utan tvekan stor underhållning i den vackra sommarkvällen. Som exempel; ”bäste äktenskape e mella en blind´n kering å en döv´n kär”, eller ”du e född baka farstudöra när mamma din va borte”.

Hans Wikström gör också ett trovärdigt intryck som domedagspredikande kyrkoherde.