Det är ett rykte som är betydligt överdrivet. Staffan Westerberg har däremot en mycket omfattande teaterproduktion under flera decennier. Han har nu hunnit bli 75 år, och i sin pjäs ”Glada änkans röv” gör han ett tappert försök att summera.

Att han gör det på en teater i sin barndoms Luleå är förstås ingen tillfällighet. Scenen föreställer den legendariska biografen ”Saga”, det är fullt med diverse filmattiraljer och mycket annat bråte, precis som det kan tänkas vara i en människas minne. Genom ett antal korta scener, monologer och inte minst sånger – inte för inte kallas föreställningen för en ”sorglustig kabaré” – gestaltas den grundläggande existentiella motsättningen mellan livets smärta och glädje.

Flera av sångnumren är klassiska schlager från tiden det begav sig. Känsloregistret är brett, det är mycket hjärta och smärta, och inte så lite humor.

Den stora världen är hela tiden hotfullt närvarande, det är folkhemsbygge, det är tyska bombplan på väg mot Norge, och plötsligt hämtas hela familjer i Budapest för deportation.

Staffan Westerberg själv stapplar charmigt tafatt genom hela pjäsen. Den stora rollprestationen gör dock Karin Paulin Ek som Ava (gissa efter vem!) Lundbäck. Inte minst har hon en fantastisk sångröst.

Med i pjäsen är fyra förstaårselever från Teaterhögskolan i Luleå. En av dem är Viktor Wigardt från Härnösand. Han överraskar med en stor mognad som skådespelare redan nu. Bra scennärvaro, brett uttrycksregister – han övertygar lika mycket som Hamlet som Elvis, och en naturlig musikalitet.

Jag är övertygad om att vi kommer att höra talas om honom många gånger framöver.

Gregor Flakierski

TEATER

Glada änkans röv

Av Staffan Westerberg

Regi: Staffan Westerberg

Norrbottensteatern, Luleå