Björk Jakobsdóttir finns på plats i Ullånger just nu för att hjälpa till med repetionerna, och kontrollera att pjäsen följer hennes intentioner.

Hon godkänner personligen alla uppsättningar av Cellofan. Det har blivit tio europeiska länder så här långt.

- Den ska sättas upp i Australien nu, och jag kommer dit också, även om de australiensiska producenterna inte är så pigga på det, skrattar hon.

I Cellofan får publiken följa karaktären Ellen - här spelad av Maria Büstedt Svanholm, känd från Mittrevyn - under en dag i hennes liv. Hon är stressad småbarnsmamma som brottas med att hinna med vardagen, barnen, maken, jobbet, sexlivet.

- Det är mycket sex! Ha-ha, nu kommer killarna, skrattar Björk Jakobsdóttir som är rätt stolt över att hennes monolog går hem lika bra hos killar som tjejer, män som kvinnor.

Det är ett isländskt produktionsbolag som har de europeiska rättigheterna till Cellofan, och Grottmannen. En av de allra mest framgångsrika uppsättningar av Grottmannen gjordes med Lars T Johansson. Och Lars T och revykompisarna Nils-Gunnar Nilssson och Leif Mattisson är producenter för den norrländska Cellofan. Där har ni kopplingen mellan Cellofan och Ullånger.

Det handlar om att underhålla, men med eftertanke.

- 60-70 procent humor. Den har gjorts tvärtom, och det har inte fungerat alls, säger Björk Jakobsdóttir som lånat från sitt eget liv, från släkt och vänner, till monologen.

Björk Jakobsdóttir är ett exempel på det framgångsrika Island - det kulturella Island - men hon har förstås sett hur krisen härjat med öns ekonomi.

- Jag har personligen klarat mig bra, jag hade inte tagit några lån i utländsk valuta, men det är fruktansvärt som de korrumperade politikerna ställt till det för oss.

Förutom på Island är det är väl möjligen bara i Berlusconis Italien som finansministern först kan ruinera landet och sedan gå över till att bli chefredaktör på landets stora morgontidning.