Monologen som skrivits av Björk Jakobsdottir har spelats runt hela Europa, och fått människor att skratta, fundera och tänka efter. Jag förstår varför. Igenkänningsfaktorn är hög.

Småbarnsmamman Ellen har problem att få tiden att räcka till. Det är hon som ser till att familjen fungerar, och att jobbets datasystem fungerar. Dessutom måste hon uppfylla villa, vovve, volvo-drömmen.

Stå-up-monologer balanserar många gånger på gränsen. Blir det en replik för mycket kan det bli överlastat och därmed tappa själva poängen. Det finns några sådana passager kring potträningen, men det uppvägs med råge av Maria Büsteds oefterhärmliga 10-åring som inte vill ha den gröna tröjan. Överlag klarar Jakobsdottirs text de flesta hinder galant. Och med det skådespel Büstedt Svanholm presterade vred sig salongen i skrattkonvulsioner. För vad annat kan man göra än att skratta åt eländet, som när Ellen på scenen brister av raseri framför dagisfröken som läxar upp henne för att vara försenad till hämtningen. Eller när mamman förnärmad snörper på munnen då hennes råd inte landar i god jord och säger: ”Ursäkta för att jag öppnade mun!”

En gång säger Ellen från scenen: ”Jag lever din dröm, mamma. Jämställdhetsutopin har förvandlats till skärseld.” Den repliken är en nyckelreplik, budskapet är att kvinnorna sliter ut sig för att få jämställdheten att fungera. Mellan tänkvärdheterna grimaserar och gestaltar Maria Büstedt fram en Ellen på scenen på ett sätt som kommer att fylla fler salonger än de redan inbokade.

Maria Hamberg

TEATER

Cellofan

Av Björk Jakobsdóttir

På scenen: Maria Büstedt Svanholm

Centrum, Ullånger, fredag kväll.