Beijbom föddes i Härnösand, boken tar också avstamp i del ganska dråpliga minnen från Härnösand, men från sex år och fram till och med värnplikten på I21 var Sollefteå hemma.

Nu har han skrivit en ömsint och kärleksfull hyllning till "Nipornas stad".

Som utflykterna med pappa. De cyklade till Forsmo på 1940-talet och såg den långa, skummande fors (som försvann 1948 när älvfåran torrlades av Hjälta kraftverk).

Fast Sollefteå var en liten stad fanns där allt som formar ett stadspanorama. Sollefteå var "tornstaden". Äran för de många tornen som gav ett så pampigt intryck tillkom arkitekten Lars Niklas Wahrgren.

Men det är inte främst stadens yttre attribut som är kärnan i Beijboms personliga berättelse. Den personliga minnesteckningen, flödig i såväl text som bild (bland annat några egna naivistiska oljemålningar), står i centrum.

Ulf Beijbom har under åren behållit kontakten med sin barndoms stad Sollefteå. Under många år levde hans mor i staden. När hon i hög ålder gick bort tog några skolkamrater - bland andra Hervor Sjödin - över som länken till barndomsstaden.

"Här utspelades den viktigaste delen av min stund på jorden, här inleddes min vandring här livet" skriver författaren avslutningsvis, med lite Moberg-doft, som det anstår en kännare av emigrationen.

Ulf Beijbom presenterar sin bok i kväll tisdag på Hotell Appelberg i Sollefteå Museums regi.

Möten och händelser i Nipornas stad

Ulf Beijbom

Emigrantinstitutets Vänners förlag