Världen har vitnat i vinter. Bläcksvarta silhuetter av gran och tall sträcker sig törstigt mot himlen, lapar den korta vinterdagen med taggiga tungor. Några av träden flockas i klungor på det skira rispapperet, söker skydd hos varandra i mossmjukt silverpudrade men också barrhårda formationer. Andra är på väg ut i gläntorna, en tyst armé av djärvare ungskog som sakta erövrar territorium i tigande samförstånd.

Den som tar sig tid att stanna upp, gå i närkamp med konsten och vänta på att den ska bryta sin tystnad, kanske får uppleva hur färgerna sakta börjar tränga igenom allt det vita och svarta. För värmen väntar strax under ytan, den frusna förtrollningen ska brytas, tystnaden förvandlas till en grönskande kakafoni.

Men inte än. Nu är det stillhetens tid.

Galleri L´Attico i Rom drivs av den legendariska kulturpersonligheten Fabio Sargentini, som befunnit sig i den internationella kulturens virvlande centrum ända sedan 1960-talets avantgardism. Många världskända konstnärer har ställt ut hos honom – just nu till exempel fransmannen Jean Fautrier, som visar sina verk tillsammans med Maurizio Corona.

– Det var otroligt roligt att vara i Rom, att få träffa alla konstnärer, alla konstintresserade, säger Maurizio Corona.

– Det är en viktig bekräftelse, att känna att det man gör betyder något för någon. Att det finns folk som tycker om det, kanske till och med älskar det.

Intresset för utställningen har varit enormt. Bara på vernissagedagen besöktes galleriet av närmare 600 personer.

– För min del har responsen varit fantastisk, folk har reagerat så positivt på de här bilderna. I Italien finns en stark och ständig längtan efter naturen, mystiken, stillheten; den speciella magi som den orörda naturen har och som grundlagt kulturer och mytologier hos alla folk i alla tider.

För kontrasten mellan Rom, en myllrande kulturell smältdegel där lager på lager av år bildar en levande arkeologi, och Norrland där lommen fortfarande ropar över ensliga sjöar och älgen lyfter sin drypande sjögräsmule i den ljusa midsommarnatten, är minst sagt enorm.

Intresset för utställningen har varit fortsatt stort och efter några intensiva veckor har Maurizio Corona nu återvänt till huset vid Genesön utanför Örnsköldsvik för att hämta andan. Efter decennier av utställningar, ibland så många som fyra om året, känns resan till Rom som något av det största.

– Jag har ställt ut hos Fabio Sargentini tidigare, på 1980-talet. Sedan kom vi ifrån varandra, ända tills han såg min katalog med reflektioner. Då ringde han direkt och ville att jag skulle ställa ut hos honom.

Efter ett och ett halvt års arbete valde de tillsammans ut en serie med stora, grafiskt avskalade skogslandskap på rispapper samt en serie små, ovala akvareller som bildar ett säreget dekorativt och arkitektoniskt inslag i ett av rummen på galleriet.

Utställningen kan leda vidare. Till L´Attico kommer internationella konstkännare på jakt och vem vet – kanske något av dem fastnar för Coronas utsökta stilistik.

– Men framför allt känns det bra att ha någon som hjälper till, att ha ett mål, att få stöd av någon som förstår, uppskattar, ja älskar det man gör. Och hjälper till att ge en riktning.

Utställningen i Rom hade premiär den 21 maj och pågår hela juli månad.