Ur myllret av färg stiger formerna fram. Det skrapade blågröna blir ett avlägset fönster, det koboltblå och isblå sjunker till väntande skuggor medan det hettande röda är påträngande, pockar på uppmärksamhet, kliver ett steg framför de andra färgerna.

Och så formerna. Något som kan vara en uppochnedvänd blomma, en skissad kvinnogestalt, en silvervit brud- eller drottningkrona, en blodröd profil som bara nästan antar mänsklig form. Det är isblå, bara ben under en svajande blåviolett klänning. Linjerna leker sig fram, målningen blir en värld att utforska.

Inte oväntat säger Karin Hesse att hon ogillar pekpinnar. Konsten ska tala fritt, utan att skriva betraktaren på näsan.

– Folk ska kunna se vad de vill och känna vad de vill; jag tycker man ska ha en egen upplevelse av konst. Precis som jag själv vill känna och tänka vad jag vill, säger hon.

Under många år bodde och verkade Karin Hesse i Nordingrå. I samband med Per Hesses bortgång flyttade hon till södra Sverige.

Men nu har hon blivit norrlänning igen. Sedan ett drygt halvår är hon bosatt i centrala Örnsköldsvik och har ateljén ute i Salsåker; i år deltog hon för första gången i Konstrundan i Nordingrå.

Efter åren på Konstfack, konstutbildning och ett otal samlings- och separatutställningar står det klart att färgen är Karin Hesses medium.

– Jag jobbade med modell i åtta år, det gav mig grunden till ett linjärt seende som jag har stor nytta av. Men realismen, nej, den lämnade jag; färg och form, spänningarna mellan färgerna, de vibrationer och den rörelse som uppstår när olika färger möts, upphör aldrig att fascinera mig.

Nu på lördag har Karin Hesse vernissage på Klas Engman-museet i Nordmaling. Utställningen visas fram till 25 juli.