Arvid Lagercrantz är en sådan person. I boken "Mitt galna liv" berättar han om sin bipolära sjukdom typ 1 - den som tidigare kallades manodepressivitet - och alla besök på psykiatriska kliniker. Men han lyckades också mycket väl i sitt yrkesområde. Politiske reportern Arvid Lagercrantz blev P1-chef och VD för Sveriges Radio. Han skrev också ett antal biografier (bland annat en om vår ångermanländske statsminister Thorbjörn Fälldin) och arbetade som programledare och reporter på SVT. Ändå var han dessutom dyslektiker. Men det handikappet är ganska vanligt förekommande bland journalister, hur märkligt det nu än låter.

Boken "Mitt galna liv" visar en person med en berömvärt öppen attityd till sina egna psykiska problem.

Arvid Lagercrantz släkt - både på mors och fars sida - har många människor med psykiska sjukdomar. Många har också tagit livet av sig. Arvid Lagercrantz egen tvillingbror tog livet av sig i unga år. Hemmet var präglat av dystert allvar. Hans föräldrar var båda gamla. Fadern var 59 år när Arvid Lagercrantz föddes och modern 39 år. Han stod inte nära sina föräldrar.

Arvid Lagercrantz är ingen utpräglad stilist - som sin halvbror Olof Lagercrantz - men han har en effektiv och kontrollerad berättarprosa, konstlös men helt utan longörer.

Partierna om tvillingbrodern Nils borde annars ha varit de svåraste att skriva. Men han blev varken manisk eller deprimerad när han fick beskedet att brodern hade kastat sig från Katarinahissen, däremot förstås mycket ledsen. Nils anklagade Arvid för att alltid gå på de vinnandes sida, för att vara en anpassling. Troligen led "Nille" av samma bipolära sjukdom som Arvid.

Självmordet som utgång i de svartaste korridorerna är nästan alltid en möjlighet vid bipolär sjukdom. "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" var titeln på etikdoktorn Ann Heberleins uppmärksammade bok förra året, om just bipolär sjukdom.

Arvid Lagercrantz trodde, som väl de flesta intellektuella med psykiskt sjukdom, att han ägde konstnärliga drag. "Man äger ej snille för att man är galen" skrev Kellgren på 1700-talet och författaren citerar gärna de raderna.

Han skrev mycket dikt, men alltid i maniskt tillstånd. Däremot försökte han aldrig publicera några alster i friskt tillstånd. Då framstod inte längre det skrivna som så genialt.

"Ofta var jag dessutom övertygad om att jag var ensam i världen om respektive idé".

Lagercranz skriver att känslan av konstnärlighet kan vålla manikern stora problem. Manikern kan säga nej till medicin för att få vara kvar i manin, för att få fortsätta skapa värdefulla konstnärliga ting.

Arvid Lagercrantz bok har sitt största värde i att den visar hur en drabbad kan leva och fungera mycket bra trots ett svårt psykiatriskt problem.

Mitt galna liv

Arvid Lagercrantz. En memor om psykiskt sjukdom

Självbiografi

Lind & Co