En avancerad konstform eller ett enkelt pysselarbete med två stickor och ett nystan?

Hursomhelst, stickning är hett och inne. Inspiration finns just nu på Örnsköldsviks museum.

– Jag har tagit mig an stickningen som en annan socialarbetare, säger Britt-Marie Christoffersson med ett leende.

Hon talar ömt om stickningens konst, som vore den ett barn som kräver vård och omsorg. Och så är det kanske. Stickningen har en tradition av att vara en pysselstämplad aktivitet som inte varit tillåten på konstfack eller textila utbildningar. Men nu stickas det som aldrig förr - i skenet av furulampan över köksbordet, på stickkaféer och juntor.

Sedan börskraschen blev ett faktum har trycket på garnbutikerna ökat. Bakom snabb teknikutveckling och digitalisering finns den där, känslan för rötterna och det genuina.

Och denna ädla konst har bidragit till att sudda ut föreställningar kring manligt och kvinnligt.

– För några år sedan stickade snowboardåkare sina egna luvor och de var starka förebilder för småkillar. Nu skäms de inte för att de stickar, säger Britt-Marie Christoffersson.

Hon är formgivare och en av grundarna av konsthantverkskollektivet 10-gruppen. Utställningen "Stickning, ett hantverk att utveckla" har anlänt till Örnsköldsviks museum -och konsthall efter att ha varit runt i Sverige några år.

Utställningen består av ett antal plagg och prover på 40x40 centimeter. I utställningen visar Britt-Marie en kreativ process där betraktaren får vara med i varje sväng, varje tanke. Randigt blir rutigt, avigsidan får plötsligt förmånen att bli rätsida. Mönstret ändras, tofsar och ringar stickas in. Gammal traditionell hantverksteknik får ta nya spännande vägar i Britt-Maries konstnärskap.

I grunden ligger ett brinnande intresse för färg, form och mönster. Under processen poppar nya idéer upp. Hon sticker inte "by the book".

– En del säger att jag håller på med forskning men jag har aldrig sett det så. Jag håller på med något som alla kan om de vill. Stickning har inget högt anseende och det tycker jag är bra, då finns det ju alltid något att förbättra, säger hon och rycker lätt på axlarna.

Hon framhåller att det handlar om två stickor och ett nystan. Att så enkelt är det men att det ändå finns oändliga möjligheter med de till synes anspråkslösa verktygen.

– Jag är inte ute efter att visa upp konstnärlig begåvning. Jag är ute efter att inspirera, konstaterar hon.

Utställningen avslutas med en helgkurs i stickning 10-11 januari.