Den frågan skulle få ett svar på en workshop på Härnösands Teater och på Riksteaterns hemmascen Folkets Hus i Hallunda, Stockholm i går. Det landstingsdrivna nya projektet "Digitala verktyg" samarbetade med Hudiksvallsföretaget Fiber Optic Valley, Riksteatern och Scenkonstbolaget i Västernorrland i ett tekniskt försök som faktiskt helt saknar föregångare i landet.

– Vi provar oss fram. Vi vill förstå behoven, hur fungerar tekniken? Kan den kreativa processen köras genom den här tekniken? berättar Hans-Eric Sandström från Fiber Optic Valley, ett spjutspetsföretag i Hudiksvall men med stor anknytning till länet, de drivande bakom företaget kommer från Sundsvall.

Här var en teaterrepetition centrum för försöket. I Hallunda stod skådespelarna Patrik Wiberg, Peter Järn och Cecilia Nilsson och spelade mot Sofie Andersson som stod på lilla scenen på Härnösands teater. I Härnösand fanns också regissören Cecilia Nilsson.

Bitvis var försöket förvirrande, när helt oprövade saker skulle utföras. Något entydigt svar på om tekniken fungerar för teater gavs nog inte. Tekniken - inte minst den mycket avancerade fiberoptiska överföringen - fungerade dock med bitvis imponerande resultat.

Vi kunde bland annat notera den helt perfekta ljudöverföringen, utan så mycket som en tiondels sekunds fördröjning. Förklaringen till det är fiberoptisk överföring i alla led mellan Härnösand och Stockholm. Ett antal företag och institutioner, bland annat Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, var inblandade.

På scenen och på en vägg fanns totalt tre skärmar, en vanlig duk och två halvt genomskinliga glasskärmar. Samma utrustning i Härnösand och Stockholm.

– Hur kan vi få igång kulturen i det här sammanhanget? Hela tanken med det här försöket var att se vad som fungerade och vad som inte fungerade, konstaterar Andreas Brännlund som är kreatör/konsult på Digitala verktyg.