Aidan Chambers och ungdomsromanen
Relaterat
Aidan Chambers, brittisk ungdomsboksförfattare, är tillbaka i Härnösand. För snart tretton år sedan fick han inspiration av ett antal Härnösandsungdomar till romanen Vykort från ingenmansland.
Flera välkända författare kommer till länet. På Arkenbiblioteket i Örnsköldsvik framträder Annika Thor, Stefan Casta, Per Nilsson och så förstås Bo R Holmberg. De har alla fyra mottagit Astrid Lindgrenpriset och i den egenskapen blivit inbjudna som del i programmet runt den stora Astrid Lindgrenutställningen på Örnsköldsviks museum. Samma dag men i Härnösand blir det en fyratimmarsföreläsning med den brittiske författaren Aidan Chambers.
Det var i Härnösand han för snart tretton år sedan talade på en lärarkonferens om sitt författarskap och om sina båda böcker om boksamtal och läsmiljöer. Som en extra bonus efteråt bjöds han in till en kvällsträff med ett gäng gymnasietjejer. De hade alla läst hans ungdomsromaner och bett att få diskutera dem med honom. Det blev en tät och rolig kväll, som Aidan Chambers minns med värme. Speciellt som den inspirerade honom till att fortsätta jobba med ett halvfärdigt bokprojekt. Det blev ungdomsromanen "Vykort från ingenmansland" för vilken han fick det årets prestigefyllda Carnegiepris.
Inför sitt återbesök i Härnösand undrar förstås Aidan Chambers vad de blivit av de då unga gymnasisterna och om de möjligen läst hans senaste ungdomsroman "Det här är allt. Cordelia Kenns kuddbok" (Rabén&Sjögren) och vad de i så fall tycker om den. Boken kom i höstas och enligt författaren är det hans allra sista ungdomsroman. Nu anser han sig vara helt färdig med serien som 1978 startade med Spelöppning och med några års mellanrum fortsatte med Dansa på min grav, Nu vet jag, Tullbron och Vykort från Ingenmansland.
I sin sista ungdomsroman har författaren verkligen krupit under skinnet på Cordelia Kenn, när hon skriver till sin ännu ofödda dotter om sitt liv från femtonårig oskuld fram tills dottern föds och livet får en tvärvändning.
Det blir en kraftfull läsning på 843 sidor. Men faktiskt känns det som en helt autentisk bok om en ung kvinnas liv.
Aidan Chambers har fått kritik för att experimentera i stil och form för mycket, att han försvårar läsningen då han låter sidorna skifta växelvis i händelseförloppet. Men är det inte så vi fungerar, har olika yttre och inre berättelser på gång samtidigt?
Aidan Chambers har också fått kritik för att som 74-årig man vara gubbsjuk, som tror han kan skriva en ung kvinnas berättelse. Men självklart ska en skicklig författare kunna skriva om en ung flickas längtan efter att förlora sin oskuld, hennes kåthet och hur hon njuter av att onanera. Samtidigt som hon funderar över existensen, det sociala arvet och varför världen ser ut som den gör.
Det känns som om Aidan Chambers har velat sammanfatta sitt livs alla kunskaper, skriva ett slags testamente till en ung människa om att våga vara ärlig, lyssna till sin inre röst och aldrig se sig eller bli sedd som ett offer. Som 74-åring med en nästan hundraårig, fortfarande pigg, mamma vill han i fortsättningen skriva romaner om att bli gammal, hamna i ålderdomen.
I Örnsköldsvik skulle jag speciellt velat lyssna till Stefan Casta då han berättar om sin senaste faktabok Stora musboken (Opal). En hårresare för mig, som har rått- och musfobi.
OM BÖCKER
Karin Lundquist
Karin Lundquist skriver återkommande om böcker under vinjetten Om böcker.

























