Det är intressant, det är trångt, det är stimulerande, det är syrefattigt, det är fascinerande, och det är oerhört tröttsamt.

Det är mycket av allt, och ändå är, år efter år, det första som jag reagerar på något som jag saknar. Varje gång jag passerar entrén och ser rätt snart den stora Värmland-montern blir jag våldsamt avundsjuk. Här kan besökare från hela landet, och inte minst värmlänningar i förskingringen, möta lokala författare, bekanta sig med den senaste tidens värmländska kulturhändelser, och ta del av ett digert litteraturprogram med värmländska förtecken.

Och då tänker jag längtansfullt: när ska vi få en sådan Ångermanland-monter på Bokmässan? Eller åtminstone en monter för Västernorrland. Nog finns det författare och intressanta programpunkter att fylla en sådan med.

Strax efter att ha passerat Värmlands bidrag för i år träffar jag på serietecknare och Bollstasonen Mats Jonsson. Det första han säger till mig är Har du sett Värmland-montern? En sådan skulle vi också ha!

I år har Ångermanland ändå lämnat ett starkt avtryck på Bokmässan genom Ludvig Nordström- och Birger Norman-sällskapens deltagande. De två sällskapen delade monter – ett framgångsrecept?! – och höll tre stycken mycket välbesökta programpunkter.

Årets tema på mässan var Norden, vilket var mest ett sätt att skyla över att det egentligen inte fanns något tema. Det mest celebra besöket var vår senaste Nobelpristagare Tomas Tranströmer, den längsta kön var inte helt oväntat till träffen med Martin Schibbye och Johan Persson på Internationella torget, där runt tusen personer väntade tålmodigt för att ta del av deras berättelse från Etiopiens fängelse.

Genom åren har jag blivit ganska mässmart - om uttrycket tillåts – och lärt mig att gallra i det enorma utbudet, och välja sparsmakat. Det största intrycket i år gjorde nog seminariet med kulturjournalisten och författaren Agneta Pleijel. Utifrån sin nyligen utkomna bok Litteratur för amatörer (Norstedts) resonerade hon kring kulturjournalistikens allt snålare villkor i kärva ekonomiska tider och litteraturens annorlunda roll i ett nytt medielandskap. Hon hävdade inte desto mindre att litteraturkritikens uppgift är att genom möten hitta till ett etiskt förhållningssätt till både livet och litteraturen. Medan för litteraturens del gäller det att finna en väg mellan det inre rummets estetik och handlingens etik.

Eller så här: litteratur är inte en fråga om liv och död. Det är mycket viktigare än så.

Gregor Flakierski