Finlands smärtsamma krig
Relaterat
Finska vintersoldater i skyttegrav. Nästan 25 000 finska soldater stupade i Vinterkriget men landet lyckades stå emot väldiga Sovjetunionen. En ny bok berättar om kriget som bevarade Finland som ett fritt land.
Fakta
Fakta/Finlands vinterkrig
Kriget började med att Helsingfors bombades av Sovjetunionen 30 november 1939.
Eld upphör inträdde 13 mars 1940.
Fortsättningskriget inleddes 22 juni 1941 med att Finland angrep Sovjetunionen som "medkrigförande" med Tyskland.
Sovjetiskt-finländskt vapenstillestånd 19 september 1944. Finland drev sedan ut de tyska trupperna från norra Finland.
Finland förlorade ett antal öar, hela Karelska näset, Hangö och några intillliggande kustområden, hela halvön Rybachi och ett stort stycke av Karelen norr om sjön Ladoga. Totalt 65 000 kvadratkilometer jord.
Fältmarskalk Mannerheims modersmål var svenska, men han talade även ryska, tyska, engelska, franska, polska, finska, portugisiska och förstod mandarin. Hans finska var dock mycket dålig trots att han var landets överbefälhavare och mellan 1944-1946 Finlands president.
Den amerikanske historikern William Trotters "Finska vinterkriget 1939-1940" är en detaljerad skildring av detta krig. Det ligger många års forskning bakom boken.
Trotter konstaterar att Sovjetunionens diktator Stalin följde en slags logik. Stalin trodde faktiskt att Finlands inre sjöd av klassmotsättningar och fascistiska ränksmidare och att hela det finländska samhället var undergrävt av ett pyrande missnöjde sedan inbördeskrigets dagar.
Han var också rädd för de fördelar Hitlers Tyskland skulle få om de kunde utnyttja Finland som bas för operationer mot Finland.
Marskalken Mannerheim - som skulle bli Finlands store krigsledare - förespråkade faktiskt att man skulle ge Sovjetunionen vad som önskades. Kraven handlade bland annat om att få arrendera finska landområden.
Mannerheim visste vad Finland saknade i militära termer. Landet hade våren 1939 inte en enda pansarvärnskanon. Soldaterna övade med trägevär.
Författaren konstaterar att Stalin nog inte hade som avsikt att göra Finland till en del av det sovjetiska väldet. Som nämnts handlade det om att inte ge Hitlers Tyskland några fördelar.
Den sovjetiska ledningen blev helt överraskad över av att deras hotfulla toner inte skrämde Finland att skriva på ett avtal, men utgick sedan ifrån att det skulle bli en promenadseger mot Finland.
Carl Gustaf Mannerheim hade varit utanför Finland i 35 år, i ryska tsarens tjänst, när han kom tillbaka 1918. Han ledde sedan med skoninglös hårdhet den vita sidan i det finska inbördeskriget.
Mannerheim utnämndes till överbefälhavare i Finland när de sovjetiska bomberna började falla.
Trotter följer striderna på de olika frontavsnitten och det finns knappast något som en läsare kan efterlysa i den vägen.
Trotter skriver dessutom medryckande, nästan spirituellt. Han är finlandsvän men skriver med en tydligt ambition av saklighet och objektivitet.
Stalin och Sovjetunionen hade fel i varje bedömning om Finland. Den finländska arbetarklassen ställde sig inte alls på Sovjetunionens sida.
Det var ganska många svenska frivilliga som deltog på Finlands sida. Trotter framhåller bland annat de svenska frivilliga piloterna som framgångsrikt gav sig i strid mot ryska plan som var fem gånger fler.
Vinterkriget slutade med förlust för Finland men landet hade vunnit respekt i omvärlden. I det så kallade fortsättningskriget stred Finland på fel sida, på Hitlers sida. Trotter berör fortsättningskriget översiktligt och konstaterar att det var ett stort, om än förståeligt, misstag av Finland att välja den förlorande sidan.
När krigen summerades hade de kostat Finland 24 923 stupade, 43 557 sårade och 420 000 finländare hade förlorat sina hem.
På den ryska sidan var konsekvenserna fruktansvärda. Mellan 230 000 och 270 000 ryssar stupade.
William Trotter
Finska vinterkriget
Historia
Översättning: Göran Andolf
Fischer & Co
























Senaste kommentarerna:
Skrivet 7 jan 2010 18:51 Lennart Henriksson (Ej registrerad)
Sverige var mera flexibelt. Det höll igång den tyska krigsmaskinen med järnmalmsexport praktiskt taget till slutet.
Omedelbart efter kriget lade det tungan mot den sovjetiska röven genom att erbjuda stora krediter.
Krediter som inte kunde utnyttjas genom amerikanskt veto...denna nya och dominerande makt som Sverige sedan i lönndom samarbetade med under Kalla kriget. Bl. a. var det överstora svenska jaktflyget ett stöd för det strategiska bombflyg som från baser i England skulle anfalla Sovjetunionen.
Efter som Sverige aldrig riktigt varit med och bekämpat "ondskan" utvecklade det istället en moraliserande pekpinnepolitik djupt prövande för andra länder. Det gällde att upprätthålla skenet, om än med en potemkinkuliss.