Få är så lämpade att svara på den frågan som Svenska Turistföreningen, något av det absolut svenskaste som finns, och som sedan sitt bildande 1885 har haft devisen ”Känn ditt land”. STF:s årsböcker har i mer än 120 år beskrivit Sverige, ofta under olika teman, bland annat landskapen, årstiderna och århundraden.

Temat för 2009 års bok är ”Äkta svenskt”, med undertiteln ”En mångfaldig resa i tiden”. Det är en hisnande undersökning i tid och rum, slösande rikt illustrerad, med nedslag i så vitt skilda områden som matkultur, idrottsvärlden, språk, religion, musik, arkitektur, arbetskraftsinvandring och natur.

Mats Wigard från Härnösand skriver om invandring av finska skogsbönder under 1500- och 1600-talen, som kom att förvandla stora delar av Sverige från obygd till bördig odlingsmark, och som har lämnat efter sig sägner, rökstugor och framför allt ortsnamn, också här strax utanför Kramfors har vi en Finnmark.

Det ständigt återkommande nyckelordet i samtliga artiklar är ”föränderlighet”. Det finns inget fixerat och fast innehåll i kulturarvet utanför tiden. Det samma gäller för övrigt i naturens värld, där arter försvinner, ibland återkommer, medan nya dyker upp.

Därmed också sagt att det svenska egentligen inte är särskilt svenskt. ”Det svenska finns inte i sig, det uppstår i mötet med andra: med länder och människor”, som det sägs i inledningen. Och vidare på tal om byggnadskonst, ”Det helt egna och opåverkade finns inte. /…/nästan allt bygger på en dialog med kunskaper och stimulans utifrån.”

För en nationalistiskt sinnad person är det en synnerligen deprimerande läsning. Svenskar bekänner sig till en religion från Mellanöstern, talar ett språk som består av latinska och tyska låneord, äter mat från Turkiet och Kaukasus – inte ens rabarbern visar sig vara svensk, utövar utländska idrotter, till och med bandy har engelskt eller irländskt ursprung, och den svenskaste av all svensk musik är en folkligt traderad polonäs – från Polen så klart. Och vore inte det nog betraktas svenskarna som invandrare i sitt eget land – åtminstone i fjällvärlden, om man frågar samerna.

Nu tror jag inte att, som ibland hävdas i debatten, det finns ingenting svenskt alls. Det gör det naturligtvis, men det gäller att hålla i minnet att det dels är något i allra högsta grad föränderligt, och framför allt att det antingen består av element som kommer utifrån eller att det har uppstått i mötet med det utifrån kommande. Det mest värdefulla i varje kultur, också i den svenska, präglas av öppenhet och generositet. Inavel är aldrig spännande och den kan vara direkt skadlig.

Ämnesvalet för STF:s årsbok är ingen tillfällighet. Boken är ett medvetet inlägg i en aktuell debatt, och det hedrar verkligen turistföreningen att man vågar ta ställning mot rasism och främlingsfientlighet. Och faktiskt, för Sverige.

Gregor Flakierski

Svenska Turistföreningens årsbok