Polacken Michał Witkowski skriver i romanen “Lubiewo” (övers: Stefan Ingvarsson, Modernista) om den homosexuella subkulturen i Polen. En mosaik av berättelser formar sig till en form av “bögarnas Decamerone”, och levandegör ett land både under kommunismen och efter systemskiftet. Inte minst blir den smärtsamma övergången mycket tydlig.

Med en säker stilkänsla och en subtil ironi skildrar Witkowski en ny värld där allt kan köpas för pengar, om man har några, där partiets diktatur är borta och det råder frihet, och alla bögarna riskerar att bli misshandlade eller rent av dödade av diverse högerextemister, och där alla är fria att resa vart de vill, vilket för många innebär ingenting annat än en möjlighet att bli ett sexproletariat i Västeuropa.

Även om det inte var bättre förr, är nutiden inget vidare. De gamla fjollorna saknar till och med den sovjetiska armén som var stationerad i Polen, med mängder av sexuellt utsvultna unga grabbar. Polen har nyligen undertecknat ett avtal med USA om stationering av amerikansk militär personal, så det kanske ändå finns hopp för de åldrande polska bögarna.

Witkowski skriver väl, med en säker känsla för de miljöer och människor som han skildrar. Det är imponerande hur han skapar ett helt eget universum, befolkat av mer eller mindre udda existenser. I bakgrunden ekar det gamla slagordet “Fantasin till makten”.

Låt gå att det kan bli någon avsugning för mycket.

Handlingen i “Lubiewo” utspelar sig till stor del i Wrocław i sydvästra Polen. Fram till 1945 hette den Breslau och var en tysk stad. Många tyska kultur-och vetenskapspersonligheter kommer härifrån, och faktiskt en svensk också, visserligen av tyskt ursprung, nämligen löntagarfondernas fader, ekonomen Rudolf Meidner.

Det är just i det tyska Breslau som den polske deckarförfattaren Marek Krajewski har placerat en serie kriminalromaner. Den första heter ”Vålnader i Breslau” (övers: Lisa Mendoza Åsberg, Weyler) och utspelar sig bara ett år efter första världskrigets slut.

Krajewskis hjälte heter kriminalassistent Eberhard Mock, och han är en försupen ungkarl med svaghet för rödhåriga damer, han är begåvad och bildad, deklamerar gärna antika författare, han är också ganska korrumperad, och naturligtvis har han traumatiska minnen från kriget, som plågar honom svårt. Med andra ord, mycket stereotypt.

Det blir inte bättre av att intrigen har ett starkt inslag av hemliga konspirationer och mystiska orden. Upplösningen är tyvärr också en klar antiklimax.

I Polen har Krajewskis böcker kultstatus. Kanske bero det på förtjusningen i att läsa en skildring av något välbekant men som bara tills nyligen var något helt annat. Den aspekten finns inte för den svenska läsaren. Men böckerna är välskrivna, med en stark Mankell-känsla.

Styrkan ligger framför allt i Krajewskis förmåga att minutiöst återskapa det gamla tyska Breslau, en bedrift i sig av en författare född 1966.

Dessutom finns här en intressant historisk bakgrund. Såren efter kriget är fortfarande färska, många är vilsna, arbetslösheten och misären är stor, prostitution och brottslighet tillhör vardagen, samtidigt som det börjar höras krav på revansch och en stark man. Tendenserna är ännu ganska svaga, men antyder redan då för de klarsynta vad som komma skulle.

Det är faktiskt mycket skickligt.

Mycket långt därifrån, i det sydostasiatiska Laos, men också i en övergångstid, precis efter det kommunistiska maktövertagandet, utspelar sig Collin Cotterills ”Den motvillige kommunisten” (övers: Anna Petrus, Bra Böcker). Romanens huvudperson doktor Siri är ytterligare en antihjälte. 72 år gammal tänker han dra sig tillbaka, när han högst motvilligt blir utnämnd till landets chefscoroner. Anledningen är enkel, så gott som hela den laotiska medelklassen har flytt och Siri är en av de mycket få läkare som finns kvar.

Bokens titel är lite missvisande, Siri är förvisso en motvillig rättsläkare, men han har haft anknytning till kommunisterna större delen av sitt vuxna liv, och stred tillsammans med dem. Han är snarare ”den skeptiske kommunisten”. Doktor Siri är en skeptiker, och ibland inte så lite cyniker. Genom hela boken går en dråplig uppgörelse med både kommunistiskt politiskt struntprat som antikommunistiskt vulgärt propagandadravel.

Siri blir inblandad i en makaber brottsutredning, med inblandning av personer från högsta ledningen, och med internationella förvecklingar. Genom sitt skarpsinne, sin integritet och brist på rädsla, och inte minst tack vare gamla kontakter, lyckas Siri lösa fallet. Allt är frid och fröjd, och dessutom börjar det spira en kärlekshistoria på ålderns höst.

Onda andar och annan onödig mysticism är det enda störande inslaget i boken. Annars är det trivsam läsning, en varm och humoristisk skildring i en avlägsen miljö som har skalats av från all exotism.

Vägen mellan tyska Breslau, polska Wrocław och laotiska Vientiane är inte så lång som den kan verka.

Gregor Flakierski

Gregor Flakierski skriver återkommande på kultursidan om nyöversatt skönlitteratur.