Marie Norin har tidigare skrivit ett antal diktsamlingar. Det är också diktformen med sin vaghet och öppenhet för tolkning som kännetecknar hennes berättelse om en tilltufsad djuraffärsägare som lever som en slags marginalexistens.

Djuraffärsägaren är lite "eljest", som vi säger på norrländska. En gubbe i någon obestämd medelålder som luktar svett och äter skräpmat, upplockad från golvet om det behövs. En snuskig gubbe av ett slag som sällan eller aldrig beskrivs av kvinnliga författare.

Dessa gubbar driver loppmarknader, skrotfirmor eller varför inte en liten djuraffär?

Djuraffärsägaren är mycket trovärdigt skildrad som typ av Marie Norin. Stämningen är krypande, samtidigt känner läsaren allt mer empati för gubben i djuraffären, som uppenbart inte klarar att vara med andra mänskliga varelser än djur.

Den andra romanen är ännu vagare. En han som bygger något, en scen ur Bibeln, av hönsnät och diverse plankor. En mamma - det finns alltid en mamma till alla original - söker sin son.

"Djuraffär" experimenterar med formen, kanske mer diktverk än prosaverk. Dikt i romanform?

Mycket fascinerande.

Djuraffär

Två romaner

Marie Norin