Bittert om uppväxten i Moskva
Relaterat
Det är svårt att få ett riktigt grepp om varför hon skrivit boken. Var det för att hon behövde klaga av sig över alla bedrövligheter hon fick utstå? Nämnas bör att hon tillhörde den gynnade överklassen i Moskva. Pappan var tonsättare, mamman konstvetare och farfadern professor.
Klassamhället gav dem flera favörer: boende i ett elithus, matpaket innehållande sånt som vanliga människor aldrig kom i närheten av och vistelse på semesterhem. De hade tjänstefolk och fick företräde till kulturevenemang.
Om man dock bortser från att hon framstår som tämligen bortskämd är hennes torrt humoristiska skildring, inifrån ett land som de flesta av oss vet mycket lite om, en intressant utflykt i matköer, byteshandel, mygel, rädsla, arbetsläger, bostadsbrist och hemligheter.
Tyvärr har hon missat att tala om när detta utspelade sig. Läsaren får leta på andra ställen efter hennes ålder. Maria Nikolajeva är född 1952 och flyttade 1981 med sin svenske man till Sverige. Hon är svensk barnboksexpert och dessutom professor i Cambridge.
U no Gradin
Om hur jag växte upp under diktaturen
Maria Nikolajeva
Norstedts
RSS
Senaste kommentarerna:
Skrivet 26 feb 2010 23:03 Boris (Ej registrerad)
Varför skulle inte hon klaga? Jag förstår inte? Det spelar väl ingen roll om man är dotter till en professor. Även om man har det något bättre ställt än andra så var de ju som intellektuella begränsade och förtryckta. Att inte få tänka fritt och få läsa det man vill är ju oerhört kränkande. Den enda gynnade överklassen i Sovjet var de som satt högt uppe i kommunistpartiet. Det är ganska begripligt att man blir bitter när karriärister som tar livet av andra och förtrycker andra tar sig fram, medan de som tänker fritt och hjälper andra ruttnar bort i något fängelse.