– Det är lika bra att förstå att det här drabbar oss alla, inte bara en underklass i förorten.

Lo Kauppi har ett uppdrag. Hon vill förändra den svenska kriminalvården.

Hon berättar engagerat om satsningen på 750 miljoner kronor på 72 säkerhetsplatser trots att bara nio fångar anses vara farliga nog, om de 100 kvinnor på Hinseberg som får dela på en psykiater varannan vecka och om kvinnor som inte får träffa sina barn med diffusa hänvisningar till säkerhet.

- Jag vill starta en debatt om hur vi ska förhindra framtida brott genom att använda beprövad vård, men debatten är redan är igång. FN:s tortyrkommitté har gett Sverige kritik för hur våra häkten fungerar. Det kokar i den svenska kriminalvården.

Det var när Lo Kauppi spelade den självbiografiska monologen "Bergsprängardottern som exploderade" på anstalterna Hinseberg, Ystad och Kumla som hon kom i kontakt med fångarna. Hennes egen berättelse om uppväxten med en alkoholiserad pappa, ätstörningar, drogmissbruk och vård som raserade snarare än byggde upp slog an en sträng hos publiken, många ville berätta om sina erfarenheter.

Pjäsen "Bergsprängardöttrar" bygger på intervjuer med interner, deras barn och vakter, berättelser som Lo Kauppi har sammanfogat till fyra livsöden. Mia, Angelika, Rosanna och Helena sitter i var sin cell och kämpar för att få träffa barn och barnbarn eller ordna ett vettigt liv för sin tonårsson på utsidan. I bagaget har de drogproblem, adhd, övergrepp och psykiska sjukdomar. Det stora problemet som Lo Kauppi ser det är att de inte får den vård de behöver.

I Sverige sitter 300 kvinnor och 4 000 män på slutna anstalter. 10 000 barn har någon förälder i fängelse.

Den av de intervjuade som Lo Kauppi hade lättast att identifiera sig med var en latinamerikansk kvinna, pjäsens Rosanna som döms till sju år för knarksmuggling när hon nyss kommit till Sverige. Kvar på utsidan är hennes 16-årige son.

Precis som pjäsens Rosanna började hon studera psykologi och hade terapi med andra fångar i sin cell. Efter fem år utan en enda permission utvisades hon med midjefängsel och tre vakter. I dag jobbar hon i rättsväsendet i sitt hemland.

- Jag hade gärna berättat det i pjäsen, men det känns för amerikanskt, det handlar bara om hennes personliga kraft. Jag berättar hellre om vad som är fel med systemet, det vi kan förändra.