"Varför?" är den fråga som ekar genom hela Oline Stigs roman "Jupiters öga". Aksel och Clara var hennes farfar och farmor.

Gränsen för skamkänslor går nog precis tre generationer tillbaka. Naturligtvis har vi ingen skuld för vad våra far- och morföräldrar gjorde. Men det är nog lättare sagt än tänkt.

Oline Stig känner vi främst som novellförfattare. Hon fick Ludvig Nordströms Novellpris 2008 för sina fint utmejslade, psykologiskt insiktsfulla noveller.

När hon för första gången skriver en roman är det också för att sortera upp och bearbeta sina känslor inför farmor och farfar.

I Norge är Knut Hamsun det stora och olösliga traumat. Ändå sedan kriget har norrmännen försökt att förena bilden av den store författaren med bilden av förrädaren och nazisten.

Aksel framstår i romanen som en Hamsun-typ. Skillnaden är att han, i motsats till Hamsun, brottas med enorma självtvivel.

När hans pjäs refuseras av Nationaltheatret har han inte förmågan att kämpa vidare med författardrömmarna.

Aksel och Clara har båda växt upp utan närvarande föräldrar. De är kantstötta av en kärlekslös uppväxt.

Ganska sent i romanen får Aksel ändå en pjäs antagen på en privatteater. På premiären finns en viss Vidkun Quisling. Han ger författaren beröm. Aksel arbetar som börsmäklare. Hans chef är jude och ger honom inte den lön han förtjänar. En engelsksinnad person utnyttjade hans syster. Storbritannien är en föraktfull imperialistisk förtryckarmakt.

Bara några ingredienser i det som ska sluta med en så illasmakande soppa, medlemskapet 1942 i Nasjonal Samling och de sista åren som fullfjädrad quisling.

Oline Stig varvar hela tiden sin fiktiva roman med anteckningar om verkligheten bakom fiktionen. Hon skriver romanen samtidigt som hon berättar om dess bakgrund.

Det är mycket problematiskt att skriva en roman som försöker förstå det som inte kan förstås. Oline Stig skriver på ett ställe: "Jag får en plötslig insikt. Att förstå är inte detsamma som att hitta en förklaring. Vi vill så gärna hitta en förklaring".

I Norge finns många ättlingar till nazister. 50 000 norrmän var medlemmar i det norska nazistpartiet Nasjonal Samling. Barn och barnbarn försöker förstå, men knappast någon lyckas egentligen.

Visst utsattes många norrmän för en stor press att bli medlemmar i det norska nazistpartiet. Men i den omfattande norska räfst som skedde efter kriget har man inte haft svårt att skilja på tvång och frivillighet (den skamliga behandlingen av de barn som norska kvinnor fick med tyska soldater är en annan historia).

Oline Stigs farfar var nazist. En nazist i Norge gillade att de norska judarna mördades. En nazist tycker alltid att vissa människor ska dödas. Bortom alla försök att förstå landar det alltid i denna sanning.

Romanen om varför Oline Stigs farfar blev nazist är ändå på många sätt ett imponerande litterärt verk. Romanen går inte att lägga ifrån sig.

Visst känner läsaren ofta: Varför ska jag försöka förstå dom där hemska människorna?

Men läsaren känner även ofta: Fast dom är ju inte så hemska, egentligen.

Romanen "Jupiters öga" lyckas väl inte med sitt omöjliga uppdrag att försöka förstå.

Men som roman är den oupphörligen fascinerande.

Jupiters öga

Oline Stig

Roman

Albert Bonniers Förlag