Den kändaste prerafaelit-målningen är Millais målning Ofelia. Det är också Millais Ofelia som är den känslomässiga referenspunkten i Therese Bohmans debutroman Den drunknade.

I romanen hälsar Marina på sin syster och hennes nye man Gabriel. Attraktion uppstår mellan Marina och Gabriel. Det är också något som trycker Stella. Hon gråter och verkar känslomässigt ur balans.

I en slags modern prerafaelitisk roman skildrar Bohman med raffinerad ton en känslomässig passion. Den prerafaelitiska ramen undgår kanske några läsare - fast inte så många, Nationalmuseums utställning i fjol av prerafeliterna blev en jättesuccé - men även utan den är romanen ganska andlös.

I romanen berättar Gabriel för Marina om bakgrunden till målningen Ofelia. Att kollegan Dante Gabriel Rosettis fru Elisabeth låg modell i ett badkar fullt med vatten för Millais och sedan dog av lunginflammation.

Så var det inte enligt uppslagsböckerna - Rosettis hustru dog av en överdos laudanum efter att ha fått ett dödfött barn - men det är just skillnaden mellan verklighet och Gabriels beskrivning som är den prerafaelitiska känslan, allt måste vara känslomässigt uppdrivet och på största allvar. Gabriel är en romanfigur att inte ta lätt på.

Therese Bohmans roman övertygad med sitt känslomässiga allvar och sin exakta komposition.

Den drunknade

Therese Bohman

Norstedts