Det står klart efter att ha läst Anders Johanssons bok. Johansson, som bland annat jobbat 35 år på DN, redovisar här mycket intressanta uppgifter som borde få en och annan att höja på ögonbrynen.

Faktum är att svenska män och soldater stred mot tyskarna i Norge. För detta har de fått mycket tack och stor uppmärksamhet i dyningarna efter kriget.

Anders Johansson har dock inte låtit sig förblindas. Trots allt hände flera skandalartade saker utmed den långa gränsen mot Norge.

Vi tar det dåliga först, och då var det vår utrikesminister Christian Günther som utmärkte sig. Flera menar på fullt allvar att den icke partianslutne Günther var tysk spion.

När tyskarna anföll Norge flydde den norske kungen Haakon norrut. Tanken var att han skulle ta vägen via Sverige upp till Nordnorge och därifrån ta sig över till England. Det enda Haakon begärde var att få sova över en natt på ett vandrarhem. Günther bromsade detta och kungen fick vända åter över gränsen efter tjugo minuter. Det svenska kungahuset gjorde ingenting och än i dag är detta en varböld mellan de svenska och norska kungahusen.

Sedan har vi den övernitiske landsfiskalen Åke Hiertner som skickade tillbaka massor av norska 18–19-åriga grabbar som ville ta vägen genom Sverige för att kämpa mot de tyska trupperna i Narviksområdet. Detta sedan kriget i södra Norge var över. Flera av dem gick ett grymt öde till mötes. Men när några av dem till sist fick tillstånd att resa genom Sverige för att ta upp kampen i sitt hemland så sattes de på ett tåg med tyska soldater som var utklädda till sjukvårdspersonal (!).

Det hände till och med vid minst ett tillfälle att en norrman blev beskjuten av svenska patruller.

Åke Hiertner blev ökänd i Norge och kommer så att förbli.

Men svenska hjältar fanns det, och flera stupade när de sida vid sida med norrmännen utförde det ena uppdraget efter det andra.

En hjälte bodde i Härnösand, nämligen landsfogden Alf Eliasson. Han såg till att norska motståndsmän kunde ta sig över gränsen.

Det gjorde också Frits Olsson, som snodde värvning på Kungl. Västernorrlands regemente i Sollefteå. Där var han i sex år och blev furir. Sedan sadlade han om och blev tullare i Bohuslän och deltog aktivt i stöttandet av den norska hemmafronten. Fritz hade en bror på den norska sidan som hette Einar Ohlsen, och hade på så sätt en bra informationskanal om vad som hände på andra sidan gränsen.

Närmare etthundra svenskar stupade för den norska saken. De allra flesta var sjömän.

En som klarade sig var Allan Mann. Han riskerade sitt liv flera gånger, och lyckades med bedriften att bli officer i den norska krigsmakten mitt under brinnande krig. Han är stor hjälte i Norge.

Anders Johansson har gjort ett gediget journalistiskt arbete.

Egon Sundlöf

De glömda agenterna. Norsk-svenska vapenbröder mot Nazi-Tyskland

Anders Johansson

Fischer & co