En spegelblank yta av vilken välartad familj som helst.

I verkligheten är Louises man med största sannolikhet en otrogen hund, tonårsdottern har rymt till Stockholm med sin mystiske pojkvän och själv inleder rektor Strandberg en affär med en 30 år yngre praktikant på sin skola.

På jobbet misstänker personalen att en sjuårig elev far illa i hemmet. Men efter samtal med föräldrarna beslutar Louise, oväntat och mot alla regler, att vänta med att göra en anmälan. Dagen därpå försvinner pojken.

Annika Sjögren debuterade 2007 med kritikerrosade Där ingen vind blåser, och året därpå kom uppföljaren Som glöd blir till aska.

Jag har inte läst någon av dem, detta är min första bekantskap med Härnösands deckardrottning. Möjligen är det tråkigt att därför inte kunna se författarens utveckling under sedan debuten, men för läsupplevelsens skull har det ingen betydelse i vilken ordning man läser böckerna då historierna är fristående och har olika huvudpersoner.

Ur havet stiger vågorna är en psykologisk thriller, där intrigen skapas av mänskliga relationer som snurrar in i varandra och orsakar händelsekedjor som inte tycks gå att stoppa.

Lögner, svek och hemligheter driver berättelsen framåt, men det tycks vara tillfälligheterna som gör att allt blir som det blir, snarare än oförklarlig ondska, taskig barndom eller hämnd.

Till skillnad från mycket av det som trängs på deckarhyllorna nuförtiden, är denna kriminalhistoria befriande fri från deckarstereotyper.

Karaktärerna är vardagliga, mänskliga, lite hämndlystna och taffliga, ungefär som du och jag. Här finns inga stora hjältar eller desillusionerade konstaplar så långt ögat kan nå. Här finns inte heller någon riktig skurk.

Det är välskrivet och bitvis riktigt spännande. Men mot slutet tappar det lite fart. Kanske är det formen som gör det, att man som läsare redan förstått hur det ligger till. Eller så är det överdosen av vardaglighet som gör att man lägger ifrån sig boken med en vag känsla av att man precis läst Kulla-Gullas mamma på äventyr.

Ur havet stiger vågorna

Annika Sjögren

kriminalroman

Ordfront