Relationen mor-dotter är inte friktionsfri i Doris Dahlins roman "Till mamma på mors dag", som kommer så lägligt till mors dag på söndag, och huvudpersonen är dessutom psykolog.

Kvinnan Reseda som kommer till henne på psykologmottagningen vill bara prata den här gången. Hon berättar om hur mamman drog åt hårbandet så hårt att hela hårbotten stramade. Nu är mamman på vårdhemmet. Kvinnan besöker henne ofta, vill inte att någon ska tro att hon är en dålig dotter.

Psykologen Elisabet i Doris Dahlins roman tänker på sitt eget förhållande till sin egen mor. "Hat och kärlek. Så hand i hand".

Den här romanen är inte självbiografisk som i "Skammens boning", om uppväxten i Härnösand, men det är väl nästan omöjligt att skriva roman om en kvinnas relation till sin mor utan att ta från sina egna erfarenheter. Doris Dahlin skriver också med samma personliga ton som i "Skammens boning".

Psykologen Elisabet och Reseda har växt upp i samma småstad (Härnösand). Reseda har lyckats med klassresan. Hon, städerskans dotter, är nu läkarhustru och ekonomichef.

Elisabets mor lever fortfarande, men har blivit som ett barn igen. Och som ett barn säger hon det som har förtigits i så många år.

När modern efter henne till Stockholm blev ansvaret hennes. "Jag ville det inte, men jag fann mig mycket snart, liksom jag alltid funnit mig". Brodern lämnade hemmet tidigt, "du lämnade mig med mor".

Det finns några helsvarta modersskildringar i litteraturen. Två med lokal anknytning är Kerstin Thorvalls "Det mest förbjudna" (Sollefteå) och Ethel G Ericssons "Flickan som inte fick finnas" (Örnsköldsvik). I den senare är modern psykiskt sjuk. Möjligen framstår även Kerstin Thorvalls mor som psykiskt sjuk.

Kvinnan i Doris Dahlins roman har inte en helsvart relation till sin mamma. När hon går på stranden i Grekland tänker hon: "Min mor är den jag önskar skulle ha fått vara med mig på den här stranden, den jag ville skratta med, den som jag ändå älskade".

Doris Dahlin skriver väldigt bra. Hennes förmåga att skriva, att få texten att flyta på, gör den här romanen lite längre än vad den borde ha varit.

Slutsumman: Den som inte har en mamma är inte en människa.

Till mamma på mors dag

Doris Dahlin

Roman

Ordfront