För ett par år sedan såg jag Dramatens uppsättning av Jane Eyre - med en fantastisk Julia Dufvenius i titelrollen - och för ytterligare något år sedan såg jag en då nygjord engelsk teveserie - med en fantastisk Ruth Wilson i titelrollen. Just nu går Jane Eyre som långfilm på biograferna. Jag har inte hunnit se den men utgår från att den har en fantastisk Mia Wasikowska i titelrollen.

Jane Eyre är helt enkelt en oslagbar romankaraktär. Den fattiga flickan som plågas av elaka människor, som upplever ständiga förnedringar, men som aldrig låter sig knäckas eller ens förminskas som människa, är en stor inspirationskälla.

Jane Eyre har analyserats oändligt många gånger sedan romanen blev en oväntad debutsuccé för Charlotte Brontë 1847. Det är Jane Eyres okuvliga och inspirerande personlighet som är romanens kärna. Läsaren noterar också att romanfiguren är så sällsynt levande.

Den här serieversionen ansluter sig troget till romanen. Det brittiska förlaget utgår från originaltexterna. Tanken är ungefär som med Illustrerade Klassiker, den amerikanska serien från 60-talet med överföringar av skönlitterära mästerverk till serierutor. Just Jane Eyre var för övrigt också en av de allra mest lyckade överföringarna i hela den gamla serien Illustrerade klassiker.

Den engelske serieveteranen John M Burns håller i ritstiftet den här gången. Burns har vi bland annat sett i serietidningen Agent X9, där han för ganska länge sedan tecknade "Ett fall för Jake". Han är oerhört skicklig och driven.

Helena Olsson - som driver Argasso tillsammans med sin syster Marie Fröberg från en lokal på Arken i Örnsköldsvik - har bearbetat och översatt serien på ett förtjänstfullt sätt.

Jag har några invändningar. I serieversionen är Rochester stereotypt snygg och ser ut som en klippdocka. Men alla filmer, förutom den första gamla svartvita filmen med Orson Welles, har också misslyckas med porträttet av den komplicerade Rochester. Det stereotypa omslaget leder också tankarna till en Harlekin-bok istället för till tidernas starkaste kärleksroman (jämte Jane Austens något äldre Stolthet och fördom).

Serieversionen har också för mycket text och verkar inte riktigt lita på sin egen förmåga att vara just en serie. Men i just det här fallet, när förlagan är romanen Jane Eyre, är det ändå en marginell anmärkning.

Jane Eyre

Charlotte Brontë

Manusbearbetning: Amy Corzine

Teckningar: John M Burns

Svensk bearbetning och översättning: Helena Olsson

Argasso