Med en gnagande känsla av förlust skyndar Simon Swann till olycksplatsen. Hans nyfunna kärlek Alice Fonseka befaras vara en av de förkolnade kropparna.

Detta är den våldsamma öppningsscenen till den lankesiska författaren Roma Tearnes roman Brixton Beach men egentligen börjar berättelsen trettio år tidigare med en familjeidyll på Sri Lankas västkust där Alices morfar Bee lär sitt barnbarn cykla på strandremsan, strax utanför huvudstaden Colombo.

Tre generationer Fonseka njuter av den tillfälliga friden samtidigt som spänningarna mellan regeringstrogna singaleser och minoritetsbefolkningen tamilerna växer under den soldränkta ytan.

Alice mor är singales och fadern tamil, vilket gör att de inte passar in i något läger. När Alice är tio år och inbördeskriget bryter ut, flyr därför denna djupt olyckliga familj till Storbritannien där pappan lite halvhjärtat stödjer den tamilska gerillan men snart får smak för det ljuva livet och överger sin familj, mamman går in i en depression och Alice blir en tyst och mycket ensam skolflicka. Hennes räddning är en lärare i teckning som ser hennes begåvning. Den hon har efter sin älskade morfar Bee och det är hans tröstande och uppmuntrande ord som gör att hon överlever den värsta hemlängtan.

Inbördeskriget på Sri Lanka tar så småningom slut och även tamilska tigrarnas självmordsbombningar upphör. Bombningen på Edgware Road i London var deras verk och förklarades med att de ville få omvärlden att reagera på förföljelserna de utsattes för på Sri Lanka.

2009, samma år som Roma Tearnes roman Brixton Beach kom ut i Storbritannien, försvann de tamilska tigrarna helt från den politiska scenen, och charterflygen med solhungrande resenärer lyfte åter mot paradisön.

Roma Tearnes fyra hittills utgivna böcker har alla Sri Lanka som huvudtema. Det är om sina egna familjeberättelser hon skriver på ett mycket laddat, känslostarkt språk. För mig, en sval nordbo, som gillar minimalism och återhållsamhet i orden, känns det störande, allt för blommigt och överdrivet med ett så kraftfullt språk. Jag har också svårt i början att hänga med i de tvära kasten mellan idyll och total katastrof. Litterärt kan det ju lätt bli ett fiasko, ta udden av den bästa berättelsen. Så blir det konstigt nog inte här; den självbiografiska hettan fångar istället upp sin läsare och gör berättelsen så småningom både skakande och djupt berörande.

Trots att allt verkar gå i spillror, finns det i Brixton Beach ändå hopp om en bra framtid för familjen Fonseka på turisternas återfunna paradisö Sri Lanka.

Roma Tearne har med sitt författarskap, sina självupplevda erfarenheter och med sina egna ord lyckats sätta ljuset på en del av brittiska imperiets osynliga historia.

Karin Lundquist

Brixton Beach

Roma Tearne

Översättning: Birgitta Wallin

Ordfront