Dikterna kan snabbläsas, tack vare att de är satta i ett lodrätt flöde, vilket gör att blicken inte behöver röra sig utan kan fästas mitt på varje sida.

Den höga pulsen och kroppsligheten i Johan Jönsons dikter gör dem lätta att ta till sig. De är som långa kontaktsökande monologer i dagboksform, skrivna av en ensam, trött man i yngre medelåldern, som äcklas av sin småfeta kropp, lider av ständig brist på pengar och en allmän hopplöshet medan han drömmer om den enklaste trädgård./om att leva. som försvunnen där.i./att njuta av det minimala. Egentligen är det bara kaffe, snus och böcker som den mannen behöver för att livet ska kännas ok men med tanke på familjen och barnen är han tvungen att spänna bågen högre, att helt enkelt få in pengar för den dagliga maten på bordet.

Johan Jönson kommer från en liten ort strax söder om Sundsvall. Han har i många år jobbat som industriarbetare och underbetald vårdare. Det var på Kulturmagasinets bibliotek i Sundsvall han upptäckte poesin, att han hade lätt att läsa, förnimma och ta till sig poesins språk. Han plöjde igenom vad som fanns på hyllorna och började så småningom skriva poesi själv. Det har blivit flera diktsamlingar och även pjästexter till gruppen Teatermaskinen i Stockholm, där han bor i förorten Örnsberg. Men det var med diktsamlingen Efter arbetsschema Johan Jönson slog igenom hos en bredare allmänhet. För den nominerades han 2009 till Nordiska rådets litteraturpris och ur den läste han som inbjuden poet på Poesyfestivalen i Härnösand samma år.

Poesi kommer av grekiskans poiesis som på svenska betyder att göra saker med språket, uttrycka sig och skapa stämningar.

Johan Jönson har förmågan att ladda språket på ett nytt och energigivande sätt. Det har också poeten Aase Berg, som förresten även hon uppträtt med sina dikter på Poesyfestivalen i Härnösand.

För sin senaste diktsamling Liknöjd fauna, som kom i höstas, har Aase Berg redan mottagit flera, fina priser. Nu senast Aftonbladets litteraturpris och DN Kulturs nyinstiftade Lagercrantzen. Hon har även fått 30 tkr från en anonym givare, som särskilt uppskattat hennes sätt att skriva kulturkritik i Expressen.

Aase Berg slog igenom för några år sedan med en trilogi där den Augustnominerade diktsamlingen Forsla fett ingick. Där beskriver hon på ett mycket suggestivt och sinnligt vis en graviditet, vad detta tillstånd gör med kroppen och tankarna.

I Liknöjd fauna är det framför allt hönsen på gården i hälsingska Njutånger som för ordet och med sina skarpa, ibland riktigt halsbrytande och roliga ordvändningar påminner om en uppsluppen Lennart Helsing, då de sprätter runt på gården och har åsikter om allt mellan himmel och jord.

Omslaget till Liknöjd fauna är en gummerad skolplansch från 50 talet. Pedagogiskt visar den hur de blanka och feta maskarna förökar sig och kravlar runt i den mullrika jorden. Det ser frodigt, riktigt vårlikt och skönt ut, därför tog jag med mig diktsamlingen, då den värsta vinterkylan för i år slog till (rören frös och säkringarna gick) och inget mer fanns att göra, och la jag mig under mitt varma duntäcke och läste högt Kroppen fryser/minus tretti/svulst i kröken/inget vatten och kände mig riktigt trygg att inte var ensam i den upplevelsen.

Om Johan Jönson vet hur det är att varje morgon släpa sin utslitna kropp till ett underbetalt jobb inom industrin eller vården, så vet Aase Berg hur det är att bo långt ute på landet och vara utsatt för väder och vind. Båda använder sina respektive miljöer som utgångspunkt för att i poetisk form få vända och vrida på språket, ladda orden med nytt innehåll och ge läsningen den rätta energin, vilket bara de riktigt begåvade poeterna kan.

Karin Lundqvist skriver återkommande om ny lyrik.

Liknöjd fauna

Aase Berg

Albert Bonniers Förlag

med.bort.in

Johan Jönson

Albert Bonniers Förlag