Världen över uppmärksammas detta jubileum, med Darwin-symposier, Darwinutställningar samt mängder av bokverk som handlar om Darwin och hans helt nydanande verk, som vände upp och ner på synen om världens uppkomst och hur naturen utvecklats.

År 1871 kom Darwin med boken ”The descent of man” (Människans härkomst). Där gjorde han klart att människan härstammade från aporna. Schimpanser, orangutanger och gorillor är våra närmaste nu levande släktingar.

När hanar och honor inom en art möts blandas deras arvsanlag slumpmässigt vilket leder till en oändlig mängd variationer. De är mer eller mindre väl anpassade till miljön. De mindre väl ägnade varianterna går under medan de mera välanpassade lever vidare. Detta är det så kallade ”naturliga urvalet”, vilket kortfattat uttryckt är Darwins storslagna idé. Så fungerar utvecklingsläran. Inlärda kunskaper kunde däremot inte föras vidare genom arv.

Vår store Linné var sin tids främste systematiker. Han trodde på arternas oföränderlighet, ”Gud skapade, Linnaeus ordnade”. Darwin å sin sida hade så småningom kommit fram till sina kunskaper genom att studera till exempel finkar och jättesköldpaddor på Galapagosöarna.

Om detta och de dramatiska följderna för tänkandet i vårt samhälle handlar författaren Anders Johanssons verk, "Darwins skugga”.

Vetenskapens senare rön har inte i något fall motsagt, utan enbart bestyrkt Darwins idé. Man talar ibland om så kallad ”Intelligent design” som alternativ till utvecklingsläran. Men den synnerligen omfattande forskning som bedrivits om utvecklingsläran har i kemisk detalj kartlagt hur ärftligheten fungerar. Man kan numera kartera ärftlighetens kod, nukleinsyrespiralen DNA, och se hur nära eller avlägset släkt olika arter är. Endast mycket små skillnader finns mellan människoaporna och oss.

Är djuren moraliskt mindervärdiga jämfört med oss? Människan kan betrakta sitt liv och sina åtgöranden ur moralisk synvinkel, vilket inte är möjligt för några djur, inte ens de mest högtstående primater såsom schimpanser, orangutanger och gorillor. Därför är det fullständigt missvisande att göra den jämförelsen, djuren kan inte anklagas för något som de saknar förmåga till. Men de känner som vi, de har smärtor, känner ångest och plågas även om de ej kan tala om detta för oss. Följaktligen borde vi, som de enda varelser mäktiga att känna vad som är rätt och orätt, ta hänsyn till detta och inte utsätta dessa ickemänskliga medvarelser och släktingar för en ondska som de inte kan försvara sig emot – såsom vissa typer av djurförsök

Johansson berättar att han en gång sett ett egendomligt ekipage i sin trädgård. Det landade på en stenmur och bestod av en trollslända som i kraft av sin enastående flygkonst fångat ett byte vars huvud den åt på medan det fortfarande levde. Inte ens i ett så synbarligen utstuderat grymt beteende kan man emellertid anklaga naturen för att gå omoraliskt tillväga. Den dimensionen saknas helt och hållet i naturen.

Staffan Ulfstrands bok är mer vetenskapligt engagerad. Författaren är professor emeritus i zoologi i Uppsala. Han beskriver många olika anpassningar i djurvärlden som exempel på hur utvecklingen gått fram i olika djurgrupper, från de egendomliga blinda nakenråttorna i gångar under marken och de märkliga sätten att leva hos insekter som dödgrävarna, till slutligen människan.

Människan är inte undandragen Darwins lagar. Hon lyder dem obevekligt, men är i särklass genom sin förmåga att förutse händelser och se tillbaka på sådant som hänt och dra slutsatser av detta. Hon har utvecklat ett språk, kan skriva och räkna, skapa konst. Endast mycket rudimentärt finns ansatser till sådant hos de högst stående varelser som står oss närmast. Människan och hennes beteenden är således resultatet av å ena sidan ofrånkomliga gener som sätter gränser och å andra sidan miljön i form av kulturer som hon har förmåga att anpassa sig till.

Utvecklingen har gått så långt under miljoner eller miljarder år att det i vissa fall är svårt att rekonstruera allt som hänt.

Darwin på Galapagos, och även hans samtida A. R. Wallace i Sydostasien, såg hur närstående arter kunde utvecklas något olika beroende på att de var åtskilda av barriärer som skilde miljöerna från varandra och gav upphov till olika former av samma varelse.

Båda böckerna är mycket läsvärda. Ulfstrands bok är mer omfattande och går på djupet i diskussionen av olika anpassningar, medan Johansson ägnar sig mer åt Darwins betydelse för senare – och nutida – tänkare.

Jan W Mascher

Darwins idé

Staffan Ulfstrand

Symposion

Darwins skugga

Anders Johansson

Ängö Bok & Bild