Steve Jobs fick sin första kompis i tonåren. Han och Steve Wozniak gjorde spratt tillsammans - ringde påven på en hackad telefon - och startade företaget som blev Apple. Wozniak var inte särskilt intresserad av pengar, framgång eller karriär och gled så småningom, efter att ha lallat runt på Apple utan att göra något i några år, ut ur företaget och Steve Jobs liv.

Microsofts Bill Gates blev aldrig en nära vän. "Bill Gates var en affärsman. Att vinna i affärer var viktigare än att skapa fantastiska produkter", sa Jobs nedlåtande om Bill Gates. ("Visa mig Bill Gates bästa vän och jag ska visa dig en PC som aldrig kraschar" har någon sagt lite elakt om denne Bill Gates).

Jobs plockade en VD från Pepsi Cola som han såg han som sin avbild. Man behöver inte vara psykolog för att se att Jobs försökte skapa sig en vän, en avbild av sig själv. Men det blev en jättekrasch som slutade med att Jobs åkte ur sitt eget företag (men kom tillbaka när Apple höll på att gå i konkurs).

Ett tag var han bästa vän med en datorkille som finputsat många av Mac-datorns egenskaper. Till slut blev vännen "ett klantarsle" - man var Gud eller klantarsel i Steve Jobs värld - och vänskapen gick över till något mer formellt.

Steve Jobs hade många vänner men inte den där Vännen.

Henry Ford blev mångmiljardär på att tillverka bilar på löpande band. Tomas Edison blev förmögen på att låta sina ingenjörer uppfinna saker på löpande band.

Ford var en ganska otäck typ som styrde sina företag auktoritärt, kontrollerade sina anställdas privatliv och moraliska värderingar. Henry Ford hade en vän. Tomas Edison hade också en vän. De var vänner med varandra.

När Edison låg på sin dödsbädd, bad Ford Edisons son att fånga Edisons sista andetag i ett provrör. Det provröret, med andetaget av en vän till Henry Ford, finns idag i Henry Ford-museet i USA.

Percy Barnevik hann inte med saker som vänskap under sina år som företagsledare. I sina memoarer anger han sparkade amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld som en god vän. Det tyder på bottenskrapning av resurserna.

Ikeas Ingvar Kamprad funderade på att lansera den monteringsfärdiga vännen Vän till sig själv på 1960-talet. Men vännen blev för dyr och komplicerad och Kamprad satsade på billiga korvar till varuhusen istället.

Det finns några framgångsrika svenskar, inte minst från politikens värld, som aldrig gör fel. Ni vet vilken utrikesminister jag tänker på.

Men det finns nog ingen som står ut med att vara nära vän med en perfekt person.

Men förr eller senare behöver nog även den perfekta och ofelbara personen en vän.

Lars Landström

Kulturredaktör