Vad kan den här perioden användas till egentligen? Jag vill gärna dela upp året i lämpliga bitar för litteraturläsande.

Tunna romaner läser man bäst i dagarna mellan jul och nyår. Lyrik hör till den tidiga hösten när löven sprakar på träden och naturen intar sina mest själfullt inställsamma poser och vi älskar att vara små människor i den stora oändligheten.

På sommaren läser vi deckare om psykopater som tömmer sina offer på allt blod. På sommaren är vi helt trygga. Släktet Nematocera (myggor) är de enda verkliga blodsugare vi behöver slåss med på sommaren.

Vi har inte tid att läsa så mycket på våren. Det blir mest tidningar och tidskrifter och texten på baksidan av cornflakes-paket. Under våren har vi så mycket att planera. Inte minst vad vi ska göra på semestern.

Men den här mörka och trista perioden finns det inte så mycket mer att göra än att läsa. Gärna tjocka romaner om släkter som kivas och kämpar och dör och föds och kivas och kämpar och dör och föds och kivas och kämpar och dör och föds och kämpar och till slut så får killen från den fattiga släkten tjejen från den rika familjen.

Den här perioden lämpar sig också för att läsa tegelstenstjocka fantasy-romaner av den här typen:

Kungariket Ultha-Tahin har i urminnes tider kämpat mot den onda makten bortom de mörka bergen. Den enkle bondpojken Ahronor har fötts med en särskild egenskap. Han är den ende som är helt motståndskraftig mot den giftiga röda dimma som den onda maken nu hotat hela Ultha-Tahin med.

Det är bara första tegelstenen i det fantasieggande litterära bygge som utgör Krönikan om De Tolv Slotten.

Egentligen skrev författaren en tretttonde bok, men kom på att det inte fanns ett enda slott i den, bara en mossbelupen fästning och hjältens fallfärdiga koja. Den trettonde boken fick istället bli den första boken i den nya serien "Det dimmiga landet".

Den här årstiden lämpar sig också för de stora ryska romanerna. Ingen människa läser Tolstoys "Krig och fred" på sommaren. När höstmörkret lägger sig som en fuktig presenning över våra själar är det dags att ta sig an Krig och fred.

Filmen från 1956 där svenskan Anita Ekberg visade sina behag - ett försenat grattis till Anita Ekberg, hon fyllde 80 år 29 september - såg vi kanske som barn. För några år sedan såg vi den engelska teveserien.

Nu är det dags för Krig och fred irl (inbunden romantisk litteratur). Det går illa för den där Napoleon i det stora slaget i slutet...men nu avslöjade vi visst för mycket.

Läs själv och snart ska ni se att den här månaden är över.